Sommar, sommar, sommar!

Det är vaaaaaarmt! För mig är det ett tydligt tecken på att vi nu övergått från sprallig vår till laid-back-sommar. Ett annat rätt uppenbart tecken kan vara täcket som klibbar ikapp med dina pollenkliande ögon när en envis sol strålat sig igenom diverse persienner för att väcka dig ur den tunga sömn som lite överdriven värme gärna för med sig. Och som vanligt får man ju inte klaga på att det är varmt eftersom man spenderat större delen av de senaste 8 månaderna med att beklaga sig över frånvaron av just den här värmen och solen. Så några klagomål är inte tillåtna för då riskerar man tvångsflytt till ett fiskluktande och kyligt nordnorge. Eller i alla fall lite sura blickar från alla sol-fascister som nu är i högform på stränderna i sina minimala badbyxor och solkepsar insmorda i olja.
Men det är väl helt okej det här med värmen så länge man får bada! Det är badningen som gör det hela värt, att stroppa omkring på stan utan närhet till vatten i 28-gradig värme är inte så ballt. Det vet ju alla. Jag var till exempel och badade idag vilket var ett mycket bra beslut ( trots 17-gradigt vatten, 11 svimmade 14 dog).

När jag var 4 år eller så upptäcktes det att jag var allergisk mot fisk och skaldjur (bland annat) vilket innebar köttbullar istället för fiskbullar i bamba ( det betyder skolmatsal och är inte slang utan ett riktigt ord), i alla fall när det inte var dillkött vilket var mycket mer av ett nerköp enligt mig. Jag var med andra ord för det mesta rätt nöjd ändå. Efter att antal år sa min läkare att det nog var safe för mig att testa att äta fisk igen, bara kolla vad som hände liksom. Aldrig i livet tänkte jag som ju vid det här laget utvecklat en stor motvilja mot allt som har med kombinationen hav och mat att göra. Hellre en kallsup än en slemmig torsk till middag! Inte så konstigt egentligen om man vet att något är farligt för en att man odlar lite hat mot det i brist på andra hobbies. Det är säkert mumsmums men det är total blockad på det, tack ska ni ha. Så vad göra? Jag kände hur mitt allergi-argument blev mindre och mindre hållbart med åren, jag trodde inte så mycket själv på det längre så då känns det ju dumt att påstå det. Och om man bara inte äter fisk utan anledning är man lite bortskämd. Precis innan jag började trean på gymnasiet flyttade jag hemifrån och hade plötsligt en efterlängtad frihet som kändes helt gränslös. Jag fick välja allt från mat ( makaroner och ketchup) till gardiner och när jag skulle göra mitt skolarbete ( på natten) själv. Och så blev jag vegetarian av bara farten. Hurra! Inte bara är vegetarianismen nånting som jag tror på och något som får mig att känna mig stolt över mig själv det var också en perfekt ursäkt för varför jag inte äter fisk ( tillochmed något som vissa människor blir helt impade av, som om det var svårt) . Fantastiskt. Alla nöjda och glada.

Numera har jag haft turen att slippa i princip alla mina matallergier och kvar finns endast minnen av de andra barnens avundsjuka blickar på min coola specialmat ( när det nu inte var äckligt dillkött) men även minnen av hur jobbigt det var när man ändå fick reaktioner. Istället drog jag på mig den här pollenallergin som plågar så många av oss vid den här tiden för bara några år sen ( kanske för min fisk/vegetarian-fint, somliga straffar ju Gud direkt)och fick behålla astman och pälsdjursallergin som tröst också. Tack för det. Så är det med det och även om vi allergiker har det riktigt skit ibland så finns det inget tuffare i mina ögon än människor som är glada och positiva trots motgångar ( det kan man väl kalla nära döden upplevelser?), håller huvudet högt, vägrar ta skit och bara ser möjligheter, inte hinder. Sådana människor som vi i UA med andra ord.

Snart är det läger ungdomar, vi ses där va?

Ida

Hata pollen gör man även i Japan

Sverige och Japan. Olika delar av världen med helt annorlunda kultur. Men en sak har vi gemensamt - vi är less på hösnuvan som våren för med sig!

Jag har tillbringat 10 månader i Japan. Jag har inte speciellt mycket allergier, trots detta hade de jag bodde hos svårt att förstå varför jag inte kan äta nötter och vissa frukter. I Japan är det inte så vanligt med allergier, speciellt inte födoämnes-allergier.

Att semestra i Japan som allergiker kan vara lite kämpigt ibland, eftersom alla inehållsförteckningar står skrivna med kinesiska tecken. Men ett bra tips är att kontakta någon som kan japanska, t.ex. Japanska Ambassaden i Sverige. Att översätta sina allergier till japanska underlättar mycket! Då kan man fråga om hjälp, bara man har med sig sin allergi-lista. Även om många japaner kan ha svårt att förstå sig på dina alleriger kommer de att hjälpa dig. Japaner är välldigt hjälpsamma och snälla!

Jag gick i en japansk gymnasieskola. Den med dammallergi har det inte lätt där kan jag meddela. I Japan finns det ingen städpersonal vid skolorna (förutom privatskolorna). Därför får eleverna städa hela skolan själv. Men det hela går mest ut på att dra runt dammet med stora golvmoppar. Och ordet "våttorka" är det nog ingen som förstår innebörden av.

Men när våren, med sitt underbara solsken och fågelkvitter, kom nalkandes hände det något konstigt. Helt plötsligt började nästan alla japaner gå runt med masker för ansiktet! När jag frågade varför svarade de "pollenallergi". Mina kompisar förklarade för mig att nästan var 3 japan lider av pollenallergi!

I stort sett tycker jag att det japanska samhället har mycket kvar att förbättra när det kommer till funktionsnedsättningar. Till exempel är bussarna små och trånga, och antagligen i stort sett omöjliga att komma in i om man sitter i rullstol. Det som var bra var att de hade många markeringar för synskadade nästan överallt. Det skulle nog kunna behövas mer av i Sverige. Jag tycker att vi ska lära oss av varandra!

Slutligen: Att åka utomlands under en längre period kanske låter jobbigt för den med astma eller allergi. Men om man planerar noga finns det många saker som kan göras i förväg för att underlätta sitt resande. Även om det kan verka läskigt att åka iväg tycker jag det är viktigt att man inte begränsar sig. Med bra planering och förforskning kan många problem lösas. Att utforska världen är något även för oss allergister!

Kram Nina

Marschen

Ett litet gäng från UA samlade i Humlegården igår vid 11 för att tillsammans med Tillgänglighetsmarschen skrika oss hesa över Stockholm.

Hes det blev jag nästan, och rösten sviktade när det skulle skrikas. Jag är helt enkelt inte van vid att skrika på stan.


Vi fick även äran att hålla ett litet pep-talk innan vi började, så jag och Sofia tog på oss det och höll ett kort litet tal innan vi lämnade över till Unga Synskadade. Jag hoppas att vårt budskap gick fram och att fler har blivit uppmärksammade på vår problematik med astma och allergi.


Allt som allt var marschen mycket lyckad och jag hoppas att den var lika bra i de andra städerna.

Kram Erika

En utbildning, eller två?

Jag har det senaste året gått en utbildning genom Unga Allergiker kallad Ung Med Makt, UMM. En riktigt bra utbildning/mentorsprogram för unga i ledarposition.
På min ”fritid” läser jag även på Umeå Universitets program för Internationell Kris och Konflikthantering, IKK.

Två utbildningar med olika fokus men med liknande modeller. Hur tänker jag nu?
Jo det finns nämligen ett antal modeller kring hur en organisation är uppbyggd, hur förhandling/feedback (i stort sett samma sak, tro’t eller ej) fungerar samt hur vi kan hantera konflikter som uppstår.
UMM med fokuserar mer på människan i organisationen och hur du som ledare påverkar och kan förändra en situation medan IKK ser det hela i ett större perspektiv med stater/organisationer som utgångspunkt.

Att ha gått dessa två utbildningar och samtidigt vara aktiv i UA har gett mig oerhört mycket som person och som ledare. I de två utbildningarna har jag mest varit förvirrad. Det har varit svårt att separera UMM från IKK och tvärtom. På föreläsningar i UMM har jag ibland suttit och tänkt det här är väl en självklarhet eller det här har vi redan gått igenom. Och det är exakt samma tankar som jag haft på föreläsningarna i Sollefteå. Mest extremt var det i vintras då vi hade en kurs i Organisation, ledarskap och förhandling under osäkra villkor, hmm… min vardag. Under den kursen hade jag riktigt svårt att separera mitt ideella engagemang, UA och studierna från varandra. Kanske lika bra, det blev ju inte så mycket att tänka på då, allt var ju trots allt sammankopplat.

Jag kan i vilket fall som helst säga att jag efter två år på IKK och ett genomfört mentorsprogram (UMM) har utvecklats som människa och inte minst som ledare.

Mvh
Erika Sohlberg, vice förbundsordförande

Gör din röst hörd!

På lördag (13 juni) är det dags för tillgänglighetsmarschen! En chans att visa Sverige att otillgänglighet kanske också kan klassas som diskriminering.

Enligt marschens hemsida kommer marschen äga rum i inte mindre än 25 (tjugofem!!!) städer nämligen: Borlänge, Eskilstuna, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlskoga, Karlstad, Kumla, Ljusdal, Luleå, Malmö, Norrköping, Sandviken, Skövde, Stockholm, Strömsund, Sundsvall, Uddevalla, Umeå, Vänersborg, Växjö, Örebro, Örkelljunga och Östersund. Bor du i eller i närheten av någon av dessa orter som uppmuntrar jag dig att kolla upp tider och platser för att visa ditt engagemang!

I Stockholm kommer representanter från riksförbundet och UA Stockholm finnas på plats, vill du också vara med?
Då är du välkommen att möta oss i Humlegården kl. 11.00 vid den fina UA-banderollen (svart bakgrund och vit text), skicka gärna ett mail till Sofia (sofia.fehler@ungaallergiker.se) så håller vi utkik :)
Kika även på UA's hemsida för mer information.

Mvh
Erika Sohlberg, vice förbundsordförande

Din chans att göra skillnad!

Du glömmer väl inte att rösta i EU-parlamentsvalet på söndag?

På söndag, den 7:e juni, hålls ett mycket viktigt val i Sverige och EU. Då väljs nämligen våra EU- parlamentariker som ska bestämma i EU fem år framåt, för vår räkning.

Visste du till att 6 av 10 beslut som gäller i Sverige fattas i EU? Bara var fjärde person som röstade i förra EU-parlamentsvalet var under 25 år. Medelåldern på våra EU-parlamentariker är idag över 50 år. Dags för en förändring och förnyelse, eller hur?

Eftersom Unga Allergiker är partipolitiskt obundet tänker vi inte föreslå vilket parti du ska rösta på, det är upp till dig. Det viktiga är att du som ung tar din chans att delta i demokratin, alla ska ha möjlighet att vara med och påverka.

Älskar du EU? Eller hatar? Har du någon åsikt om varorna du handlar i butiken? Om priser på varor och tjänster? Vill du ha hårdare krav på utsläppen? Har du någon åsikt om hur och på vilket sätt EU lagstiftar om din Internetanvändning? Finns det frågor som du brinner för? Vill du ha förändring? Åtgärder, nu? Välj en ledamot som tänker som du och det du vill ändra på i samhället kan förverkligas. Det är det som är demokrati. Du gör skillnad.

Röstar du inte har du ingen rätt att klaga efteråt!

Vi har också blivit inbjudna av ungdomsminiser Nyamko Sabuni att göra ungdomars röst hörd, på www.framtidsfragan.se Där kan även du som inte är röstberättigad skriva om dina åsikter och synpunkter på sådant som rör dig och din vardag.

Så oavsett ålder har du nu din chans att göra skillnad! Berätta för politikerna vad som är viktigt för just dig!

Helgkramar från Madde

Allergibarn?

Såhär i semestertider tänkte jag på en annan intressant aspekt när det gäller att resa med de dolda funktionshinder som många i vårt riksförbund lider av. Nämligen problemet med att hitta ett bra boende. Utomlands finns sällan samma hårda reglementen och krav på inomhusmiljön som vi har i gamla Svedala. Exempelvis ses i flera länder fortfarande heltäckningsmattor som något exklusivt. Daglig städning och rökförbud inomhus är inte alltid en självklarhet. Mögel- och fuktsanering högprioriteras sällan. Klimat, luftföroreningar och pollenhalt är annat som kan påverka astmatiker och allergiker negativt på semesterresan. För att inte tala om bristfällig, eller i vissa fall obefintlig, ventilation…

Som av en slump träffade jag häromdagen kommunikationschefen för resebyrån Ticket, Martin Durnik. Det är han som är ansvarig för informationen såväl internt i företaget som utåt mot resenärerna och hotellen. Bland annat dryftades frågeställningar om researrangörernas insikt och kunnande på olika semesterresmål om astmatiska och allergiska problem. Det är ju relativt lätt att se att en rullstolsburen behöver en ramp för att kunna ta sig in till hotellet medan det inte är fullt lika synligt att en astmatiker inte kan stanna inne på hotellet på grund av att det serveras jordnötter. En klok man sa en gång ”Många funktionshindrade har svårt att ta sig in i lokalen. Vi astmatiker och allergiker har svårt att kunna stanna kvar i lokalen.” Tänkvärda och kloka ord.

Martin Durnik har själv en son med födoämnesallergi, vilket gör honom väl insatt i problematiken att resa med allergi. Krävs det att högt uppsatta personer har någon i sin omgivning som de bryr sig om som är allergisk, för att de ska fatta vad vi pratar om?

Tänk om alla de 18 ministrarna som skall väljas i det stundande EU-parlamentsvalet hade svårt allergiska och astmatiska barn. Hade allergipolitiken sett annorlunda ut idag då? Hade reglerna varit hårdare och vi mått bättre? Hade våra förutsättningar som unga med dolda funktionshinder varit bättre, än de är idag?

Nej, det är dags att vi kräver en bättre tillvaro! Våga ställa krav på din omgivning för att du ska må bra!!

Eder krävande
vikarierande generalsekreterare Madde

Nej tack, jag tål inte!

Hur många gånger under sin livstid har man som födoämnesallergiker yppat den frasen? Och hur många gånger har folk trott att man bantar, är vegetarian eller helt enkelt inte tycker om deras fantastiska kardemummabullar? ”Men de är ju jättegoda, klart du måste smaka!” Eller ”men lite kan du väl ta, det är ju bara ett ägg i”.

Jag har sedan födseln varit ett överkänsligt barn med diverse olika allergier såväl mot en mängd födoämnen som mot pälsdjur och pollen. Astma, eksem och rinnsnuva tillhör vardagen. Det som jag ändå tyckt, och fortfarande tycker, är besvärligast är det här med maten. Det är ju en omöjlighet att se om kycklingen är stekt i smör eller om kakorna innehåller ägg. För att ta det säkra före det osäkra väljer jag ofta att säga ”nej tack”, med eller utan ”jag tål inte” som tillägg.

Det kan vara lagom svårt att gå in på en restaurang eller ett café i Sverige och fullt ut kunna lita på att maten är helt ”allergisäkrad”. Att få stressad restaurangpersonal att förstå vikten av att använda rena redskap och stekpannor vid tillagning kräver en stor portion tålamod. Än värre kan det vara att få till god och varierad allergikost, det finns väl inga alternativ till mjölk eller grädde? Jo, jag vill också ha sås!!

Ännu svårare har jag upplevt att det vara att få bra allergikost utomlands. Ett problem som jag tydligen delar med andra. I alla fall med Ted Wallmansson, en nittonårig grabb från Borås som skrivit boken ”No thanks, I´m allergic”. Den innehåller frasen ”Nej tack, jag är allergisk” på inte mer än 37 olika språk, tillsammans med en förklarande text på många olika språk om vad det innebär att vara allergisk mot nötter, laktos och gluten.

Kanske kan vara en smidig liten hjälpreda att ta med i resväskan på nästa utlandsvistelse, för att underlätta en smula för oss födoämnesallergiker?

Eder tillgivna

vikarierande generalsekreterare Madeleine