måndag 30 november 2009

Ensam är inte stark

Det jag tycker är bäst med UA är alla medlemmar. Som individ kan det vara svårt att göra sin röst hörd. "Jag kan inte gå på krogen för att de serverar nötter" - hur många lyssnar? UA samlar medlemmar så att vi tillsammans kan stå starka och nå ut med våra åsikter.

Även som ett riksförbund kan det tyvär vara svårt att lyfta allergifrågor, det är lätt att de glöms bort i politikernas häftiga debatter om skatter, äldervård m.m. Men det är viktiga frågor som berör många. I flera fall är förbättringarna som går att göra något som gynnar alla, inte bara allergiker eller astmatiker. Skulle inte alla må bättre ifall t.ex. våra skollokaler alltid var damfria och hade bra ventilering? Det är dit vi måste fortsätta att sträva, tro på att det går att påverka.

Jag ser alla medlemmar som UA:s största tillgång, det är tack vare Er som vi kan fortsätta vårt arbete som förbund. Det är Ni som gör mig motiverad att fortsätta kämpa.
Tillsammans kan vi förändra.

Mvh
Nina Nilsson, förbundsstyrelsen

torsdag 26 november 2009

En lång beställning


Inte nog med att jag har en rolig dialekt, när jag beställer kaffe så tar det en stund att få fram allt också.
Mina nya favorit är:
grande Peppermint Mocha Latte with soymilk
Om jag har tur så förstår de vilken storlek på koppen jag vill ha på första försöket. Oftast får jag upprepa mig ett par gånger, och sojamjölken kan ju förvirra ibland också. Vill jag ha grädde på kaffen också?

Fast det är alltid spännande att beställa kaffe, det är nästan dagens äventyr. Spänningen laddas upp en stund innan och sen, sen vet jag aldrig hur många försök som behövs för att beställa.

Och det där med sojamjölk, det är bara på vissa ställen det finns.
På universitetsområdet så kan jag bara dricka kaffe som jag vill på tre ställen, två starbucks och en restaurang. Annars så finns ju vanligt svart kaffe, det är sojamjölken som är problemet. (Även om det största problemet är det dåliga kaffet, men det är inget som är lätt åtgärdat, uppenbarligen)

Jag börjar ändå sakna det starka kaffe som finns att få i Sverige, det blir nog första stoppet på Arlanda. En god kopp kaffe (jag lär i vilket fall som helst behöva det efter ca 24 timmars resande, herregud vad Atlanten är stor)

onsdag 25 november 2009

Tillgängligt för alla?

Tillgänglighet är ju något som UA strävar efter. När jag nu (fortfarande) befinner mig i Kanada så har mitt tillgänglighetstänk hamnat i bakvattnet, jag är inte längre lika allert när jag smyger omkring på olika upptåg, men Madde P's senaste blogginlägg fick mina tankar på rätt spår igen.

Jag bor i ett studentrum mitt på campus och jag trivs jättebra, men jag är heller inte allergisk mot damm och kvalster. Hade jag varit det så hade jag, troligtvis, haft lite problem.

I den sal som jag sitter i nu har heltäckningsmatta, rummet jag brukar hänga i har heltäckningsmatta, mina vänners rum har heltäckningsmatta och mitt rum har, gissa vad, heltäckningsmatta. Alltså alla rum som jag är i när jag inte är på lektion har heltäckningsmatta (nej, toaletterna har inte heltäckningsmatta det hade varit riktigt äckligt).

Jag befinner mig alltså i ett land där majoriteten av alla rum har heltäckningsmatta, och det är inte helt lätt att städa dem. Tro mig, jag vet inte hur många gånger som jag och min vän har försökt dammsuga upp glas-splitter från hennes golv, det går inte!
Jag bor alltså i ett rum som aldrig blir riktigt rent. Damm finns överallt, och jag har faktiskt slutat bry mig. Jag klarar mig ändå.

Men räcker det med att klara sig? Ska jag inte ha möjligheten att bo i ett städat rum utan damm?

Det är bara att inse, hade jag varit i Sverige så hade jag tagit itu med problemet. Lobbat för att få bort heltäckningsmattorna, men traditionen är annorlunda här, det är acceptera det läget som är nu.



Fast jag kan ändå inte sluta fundera över dem som är allergiska mot damm och tvingas in i dessa studentrum. Ska jag som student bara acceptera detta? Och framförallt ska jag som utbytesstudent inte stå upp för mina rättigheter till ett boende där jag mår bra?


Eder vice förbundsordförande E.

torsdag 19 november 2009

En av fem!

Våren år 2000 antog regeringen en handlingsplan för handikappolitiken med målet att samhället ska vara tillgänglig för alla år 2010. Om exakt 42 dagar skall alla människor kunna delta på samma villkor i det dagliga livet, oavsett funktionshinder.

Är det så för dig? Kan du göra allt du vill utan att bli sjuk? Får du den specialkost du är i behov av i skolmatsalen? Städas gymnastiksalen tillräckligt ofta? Har man på din arbetsplats plockat bort heltäckningsmattan ur konferensrummet, för att du ska kunna vistas där utan att få astma? Kan du alltid komma fram till Apoteket, eller finns ibland en blom- eller parfymbutik som du måste passera för att kunna nå dit? Får du den vård du behöver för att må riktigt bra i din astma/allergi? Har du samma möjlighet som alla andra att få en studentlägenhet, där du kan må bra? Kan du resa som dina kompisar, kollektivt, med tåg, flyg eller jorden runt – utan att bli sjuk? Nej, jag trodde väl det.

Har våra politiker stirrat sig blinda på de synliga funktionshindren och missat oss som lever med ett dolt handikapp? Vad tycker du? Jag vill veta hur der ser ut där ute i vårt avlånga land. Är samhället verkligen fullt tillgänglig för dig med astma och allergi? Skicka ett mail till madde@ungaallergiker.se och berätta hur det ser ut i din kommun.

Var femte väljare har en funktionsnedsättning - öppen eller dold. I september 2010 är det dags för val i Sverige. Är det inte på tiden att politikerna börjar lyssna på oss 1 391 951* funktionshindrade väljare och våra krav på samhället?

Ta hand om er vänner och stå upp för era rättigheter!

Hälsningar Madeleine
Vik. generalsekreterare
Unga Allergiker

* http://www.val.se/tidigare_val/rostberattigade2008/index.html

tisdag 17 november 2009

UA - på frammarsch!


Det är ruskigt roligt att vara en del av Unga Allergiker just nu! Det händer grejer på såväl på riks- som på lokalnivå.

Upptäckarturnén för våra yngre medlemmar mellan 7-13 år är inne på sluttampen. På denna resa besöker förbundsstyrelsen och delar av lokalföreningarnas styrelser 7 olika platser runt om i vårt avlånga land. Där ges vår yngre målgrupp en chans att träffa nya vänner, upptäcka UA och upptäcka sin egen förmåga. Att på egen hand under en eftermiddag känna att de klarar sig själva och kan stå på egna ben, det tror vi på UA ger en stärkt självkänsla. I januari stundar en inspirationskonferens för de lokalföreningsaktiva, för att i februari följas upp av ett vinterläger för de yngre allergikerna. Till våren jobbas det för fullt med att anordna en konferens för vår äldre målgrupp, för att vi tillsammans skall bli bättre på att påverka – såväl på hemmaplan som våra politiker och rektorer. Hur gör vi vår röst hörd? Och hur blir vi tagna på allvar?

Här på kansliet är det också fullt ös. Om bara två futtiga veckor börjar vår nya projektledare Sofie, som skall driva projektet ”Näven i bordet”. Dessutom får vi förhoppningsvis i dagarna klart med en ombudsman till kansliet. Äntligen någon som kan jobba med att visa upp UA och vår verksamhet utåt! Tanken med denna ombudsman är nämligen att han skall jobba med att synliggöra oss och våra ställningstaganden gentemot media, politiker och andra beslutsfattare. Vi ska vara en tumme i ögat på de som bestämmer helt enkelt!

Idag nås dessutom alla våra medlemmar av ett rykande färskt nummer av SNOR (Styrelsens Nyheter och Rapporter), där det finns ytterligare exempel på att UA är på frammarsch.

Första helgen i december äger nästa förbundsstyrelsemöte rum, fler grejjer planeras sannerligen in då! Så håll ögon öppna – för nu kör vi!

Eder vikarierande generalsekreterare
Madeleine

onsdag 11 november 2009

Nötter, ett dagligt hot för många.

Nötterna, ett dagligt hot för många.

Nötter kan vara ett stort problem för många runt om i samhället. Folk i allmänhet har inte kunskapen om hur livshotande det kan vara att befinna sig i samma utrymme som bl.a. nötter.
Jag ser detta problem många gånger i olika sammanhang. Några av platserna där jag möter detta problem är i skolan, på restauranger, på hotell/ vandrarhem, resor med flyg/ tåg mm.
I skolorna t.ex. har de övriga eleverna en viss svårighet att acceptera förbudet av nötter. Jag tror inte att elever/ lärare hade accepterat att de inte fick äta nötter under skoltid om det inte hade införts ett förbud mot nötter i skolans regler.
I FN:s deklaration angående diskriminering står det att man inte ska behöva bli diskriminerad pågrund av kön eller utsatt för övergrepp, men det som jag tycker saknas i stadgan är att alla människor med ett funktionshinder ska ha samma rättigheter i samhället som alla andra. Vi med dessa funktionshinder ska inte behöva anpassa oss för att kunna leva ett normalt liv, det är omgivningen som ska anpassa sig så att vi känner oss som en i mängden. Ett exempel på detta kan vara att de som sitter i rullstol ska kunna komma in i alla affärer mm på ett eller annat sätt, helst ska de kunna ta sig in på egen hand.
Det som inte klassas som ett funktionshinder(men som borde) är astma och allergi, detta eftersom att det inte är synligt på utsidan.
Jag har då en lösning till alla dessa problem. Varför kan man inte klara sig utan nötter på en flygresa, ute på krogen, restaurangerna, skolorna mm, det handlar bara om några timmar. Så jag har förslaget att förbjuda nötter på alla flyg, skolor och krogar runt om i landet. Det är inte svårare än så.
Det är samma sak som att man sätter upp ramper utanför alla skolor mm. Det är precis samma problem, bara att när vi med det osynliga funktionshindret astma och allergi uttrycker våra krav och önskemål så hörs vi inte lika mycket som de rörelsehindrandes önskemål gör.
Man får inte röka på allmänna platser så varför ska man då få äta nötter på allmänna platser eftersom detta är luftburet och ett livshotande problem för oss med astma och allergi.
Min slutsats av detta med astma och allergi i FN:s deklaration, blir att man ska förbjuda nötter i skolor, på restauranger, flyg, tåg mm. Även införa en ny stadga angående detta i FN:s deklaration.
Måste vi med astma och allergi ha gröna öron för att bli respekterade ute i samhället?

Emmie
Riksstyrelsen Unga Allergiker

söndag 8 november 2009

Bli inte sjuk.

Det är bara min åsikt just nu.

Om du har matallergi, bli inte sjuk i en annan sjukdom. Om du nu har en sjukdom/funktionshinder som t.ex. matallergi och får en till sjukdom som behöver läggas in för behandling; var då övertydlig med din matallergi.

Jag blev nyligen inlagd på sjukhus på grund av ett annat funktionshinder, vi kan kalla den ”sjukdom nummer 3” . På grund av sjukdom nummer 3 skulle jag äta så kallad ”skonkost” de första dagarna, men hur mycket skon är det för magen och mig ifall den förbeställda maten innehåller saker som jag inte tål? Hur många gånger ska jag behöva påpeka att jag är allergisk mot vissa saker, hur hög är patientsäkerheten när jag kommer från en undersökning snurrig på morfin och får lunch innehållande mjölk?

Som tur är så är jag bara laktosintolerant inte mjölkproteinallergisk, så jag får bara en fint uppsvullen och krånglande mage. Tänk vad vackert, att få en allvarlig allergisk reaktion när du ligger på sjukhuset…(läs ironi)

Som tur var jag tillräckligt frisk, fast jag låg på sjukhus, för att kunna säga nej och kunna fråga; ”Vad är det i denna mat?” ”Vad är det i saften” ”, om och om igen. Men vad händer om jag blir sjuk igen i sjukdom nummer 3, så sjuk att jag inte är ”medveten” om vad jag stoppar i munnen? För det var ju ingen annan på sjukhuset som hade koll på vad jag kunde äta förutom just jag.

Vad händer ifall mina vänner i Unga Allergiker som har svår intolerans mot ägg/mjölk/någonting annat blir sjuka i någon annan sjukdom och ska få mat på sjukhuset? Eller om någon som är fiskallergiker luftburet blir svårt sjuk i något annat; det serverades trots allt fisk dagligen när jag gjorde min första vecka på sjukhuset.

Så jag säger det igen, bli inte sjuk; och bli definitivt inte multisjuk. Jag är uppe i tre sjukdomar/funktionshinder, vilket är två för många. Villig att lotta ut dem.

Anna Svanström
Riksstyrelsen Unga Allergiker