I fredags hände något märkligt, eller ska jag säga tragiskt, mig. Jag skulle som representant från Unga Allergiker delta i ett möte med flera andra ungdomsförbund som jobbar med funktionalitet. Bland annat deltog vårt systerförbund Svenska Celiakiungdomsförbundet, Ung med psoriasis, Unga rörelsehindrade, Unga hörselskadade med flera. Ett möte om hur vi kan samarbeta och tillsammans stärka varandra.
Spännande och intressant! Men det var det som hände innan själva mötet som var märkligt, och tragiskt.
Min vana trogen hade jag i god tid innan mötet meddelat mina födoämnesallergier, då jag visste att det skulle bjudas på fikabröd. En timme innan mötets början fick jag ett samtal från ansvarig på ett av ovanstående ungdomsförbund som meddelade att
- När vi var på ICA igår och köpte fika, så hittade vi ingenting som var både laktosfritt och inte innehöll ägg, så...
-Jaha, det var konstigt, det brukar finnas en del i frysdisken om inte annat. Dessutom är jag mjölkproteinallergisk inte laktosintolerant, som jag skrev i mitt mail, svarade jag.
Vi diskuterade vidare och samtalet avslutades med att jag skulle få köpa mitt eget fikabröd eller vara utan.
Frågan jag ställer mig är: om inte de andra ungdomsförbunden som jobbar med funktionalitet förstår vår problematik, vilka ska då göra det?
I möteslokalen fanns såväl hörselslingor som hiss för att de andra ungdomarna med funktionsnedsättningar skulle kunna delta på samma villkor. Men varför är det så lätt att glömma bort eller ignorera vårt dolda funktionshinder?
Var är respekten? Och förståelsen för att jag faktiskt kan dö av att få i mig ägg eller nötter. Vilka andra kan dö av sina funktionshinder? Nej, jag tänkte väl det.
Nu blev mötet bra ändå. Trots att jag fick sitta och äta min medhavda matlåda medan de andra åt fikabröd och kakor. Men fasen så irriterad jag blir!
Jag kräver inte att de ska veta lika mycket om mina allergier som jag gör, men de kan väl i alla fall kosta på sig att fråga om de inte vet? Inte skulle väl jag ringa en timme innan mötet började för att säga "jag kom på att vi inte har någon ramp till vår trapp, tror du att du kan ta med dig en egen?"
Nej, det är inte okej. Det är dags att säga i från! Slå näven i bordet du också nästa gång du blir felaktigt behandlad för att du är allergisk!
Många kramar från
er vik.generalsekreterare Madde
måndag 22 februari 2010
lördag 20 februari 2010
Tonåring och annorlunda
Nu sitter jag här i mitt rum och lyssnar på min favorit musik, men jag mår ändå inte bra. Min mage värker, jag mår illa och det snurrar med tankar i min lilla hjärna.
Det är kanske bäst att ta det från början.
I onsdags så åt jag som vanligt i skolan och efter en kvart så satt jag på golvet med min inhalator och en massa vänner runt omkring mig som försökte avdramatisera situationen. Jag hade antagligen fått i mig något galet. Alla var jätteduktiga när de hjälpte mig (av det jag kommer ihåg).
Jag blev lite bättre efter att min mamma för första gången i sitt liv satt sprutan i mitt ben, och eftersom att vi har lärt oss att efter sprutan har tagits så är det tid att kalla på ambulansen. Så det blev en pinsam utrullning på bår, med mascara rinnande och kvidande smärtor i benet. Vi kan väl kort och gott kalla min vecka för dramatisk.
Självklart finns det biverkningar på de mediciner som har syftet att rädda livet på mig. Man är tacksam att medicinerna finns och att man mår bra när man har tagit dem, men efter det så vill i alla fall jag, krypa ur min kropp och försvinna under de kommande dagarna som jag vet kommer. När man ligger där och vet att man mår jättedåligt och kippar efter luft samtidigt som man går längre och längre in i dimman, så är man glad att adrenalin sprutan finns! Ingen tvekan om saken, men det som väntar är mindre roligt. Efter ca en halvtimme då man har tagit sprutan så får jag en sådan kramp runt det området där medicinen har sprutats in att jag är villig att lämna min kropp för alltid. (I den stunden känns det så) Detta håller i sig ungefär tre till fyra timmar och är inget man vill uppleva. Det är inte den enda biverkningen. Av att jag tar Betapred som ska ta bort svullnaden i hals och näsa, så har jag svårigheter att äta under några dagar eftersom att jag känner mig hungrig hela tiden men så fort jag stoppar mat i munnen så mår jag illa.
Eftersom att jag har nu har en sådan aktiv och tänkande hjärna, så finns det mycket som snurrar och funderas på. Därför har jag provat lite olika saker för att bearbeta detta på. Det bästa jag hittade är att gå och prata med någon som inte tillhör vänner, familj eller släkt. Det är bra att börja så eftersom att du inte behöver vara rädd för att såra någon närstående med dina känslor och tankar.
Jag har gått och pratat med en kurator under det senaste halvåret som arbetar med ungdomar på sjukhuset. I början så märkte jag inte någon skillnad utan jag gick bara dit av ren rutin. Men nu i efterhand så vet jag att om jag inte hade gått och träffat henne, så hade jag inte varit så långt som jag är idag. Nu pratar jag även med mina föräldrar, självklart har jag gjort det innan med, men inte alls på samma nivå eller om samma saker. Jag tror nog inte att jag har pratat med någon om hur jag känner med mina allergier och tankar förrän nu.
Så det jag försöker säga är väl att om man känner sig lite udda i skolan och med sina vänner och har mycket som trycker på insidan så ta då kontakt med din kurator, antingen på skolan eller genom din läkare. Jag vet vad det kan leda till att inte prata om det. Det är inte så roligt att ligga inlagd på sjukhuset medans vännerna är ute och firar Halloween.
Kram Emmie
Det är kanske bäst att ta det från början.
I onsdags så åt jag som vanligt i skolan och efter en kvart så satt jag på golvet med min inhalator och en massa vänner runt omkring mig som försökte avdramatisera situationen. Jag hade antagligen fått i mig något galet. Alla var jätteduktiga när de hjälpte mig (av det jag kommer ihåg).
Jag blev lite bättre efter att min mamma för första gången i sitt liv satt sprutan i mitt ben, och eftersom att vi har lärt oss att efter sprutan har tagits så är det tid att kalla på ambulansen. Så det blev en pinsam utrullning på bår, med mascara rinnande och kvidande smärtor i benet. Vi kan väl kort och gott kalla min vecka för dramatisk.
Självklart finns det biverkningar på de mediciner som har syftet att rädda livet på mig. Man är tacksam att medicinerna finns och att man mår bra när man har tagit dem, men efter det så vill i alla fall jag, krypa ur min kropp och försvinna under de kommande dagarna som jag vet kommer. När man ligger där och vet att man mår jättedåligt och kippar efter luft samtidigt som man går längre och längre in i dimman, så är man glad att adrenalin sprutan finns! Ingen tvekan om saken, men det som väntar är mindre roligt. Efter ca en halvtimme då man har tagit sprutan så får jag en sådan kramp runt det området där medicinen har sprutats in att jag är villig att lämna min kropp för alltid. (I den stunden känns det så) Detta håller i sig ungefär tre till fyra timmar och är inget man vill uppleva. Det är inte den enda biverkningen. Av att jag tar Betapred som ska ta bort svullnaden i hals och näsa, så har jag svårigheter att äta under några dagar eftersom att jag känner mig hungrig hela tiden men så fort jag stoppar mat i munnen så mår jag illa.
Eftersom att jag har nu har en sådan aktiv och tänkande hjärna, så finns det mycket som snurrar och funderas på. Därför har jag provat lite olika saker för att bearbeta detta på. Det bästa jag hittade är att gå och prata med någon som inte tillhör vänner, familj eller släkt. Det är bra att börja så eftersom att du inte behöver vara rädd för att såra någon närstående med dina känslor och tankar.
Jag har gått och pratat med en kurator under det senaste halvåret som arbetar med ungdomar på sjukhuset. I början så märkte jag inte någon skillnad utan jag gick bara dit av ren rutin. Men nu i efterhand så vet jag att om jag inte hade gått och träffat henne, så hade jag inte varit så långt som jag är idag. Nu pratar jag även med mina föräldrar, självklart har jag gjort det innan med, men inte alls på samma nivå eller om samma saker. Jag tror nog inte att jag har pratat med någon om hur jag känner med mina allergier och tankar förrän nu.
Så det jag försöker säga är väl att om man känner sig lite udda i skolan och med sina vänner och har mycket som trycker på insidan så ta då kontakt med din kurator, antingen på skolan eller genom din läkare. Jag vet vad det kan leda till att inte prata om det. Det är inte så roligt att ligga inlagd på sjukhuset medans vännerna är ute och firar Halloween.
Kram Emmie
tisdag 16 februari 2010
Tryggare Mat
Hej, nu ska veckan med alla häftiga certifiering vara klar. Lyckades du gå förbi en McDonalds med Filippa Reinfeldt häromveckan kanske? Om du gjorde det så kan det ha varit den officiella certifieringen av McDonalds, Madde P och Cliff från kansliet var självklart där och minglade.
Annars så har vi i UA kämpat med att skriva insändare och debattartiklar för att belysa problematiken kring matallergi och restauranger, och vi har även börjat samla alla våra pressklipp på vår ursnygga hemsida, så nu är det lättare att se vad UA säger i media. Bra va?
Men vad säger du? Blir det lättare att äta ute på restaurang i och med Tryggare Mat-certifieringen eller tycker du inte att det gör någon skillnad? Vi vill höra Din åsikt.
/Erika
Annars så har vi i UA kämpat med att skriva insändare och debattartiklar för att belysa problematiken kring matallergi och restauranger, och vi har även börjat samla alla våra pressklipp på vår ursnygga hemsida, så nu är det lättare att se vad UA säger i media. Bra va?
Men vad säger du? Blir det lättare att äta ute på restaurang i och med Tryggare Mat-certifieringen eller tycker du inte att det gör någon skillnad? Vi vill höra Din åsikt.
/Erika
onsdag 10 februari 2010
Snor i lådan..?
Det kanske inte är självklart för alla er där ute varför vårat medlemsblad heter S.N.O.R. Det låter ju faktiskt inte så överdrivet skoj att få ett kuvert med snor i brevlådan en gång i kvartalet... S.N.O.R står kort och gott för Styrelsens Nyheter Och Rapporter. Ganska fyndigt ändå, va?
Nu i veckan är det dags för oss att kuvertera årets första nummer, som du alltså snart kommer få i din låda. Styrelsen har fyllt det här numret med massvis av nyheter och rapporter! T.ex kommer inbjudan till årets sommarläger, så vänta en vecka innan du bokar in sommarens semester och dubbelkolla med lägerdatumen! Vad som kan avslöjas här och nu är att årets läger kommer att husera i Skåne mellan den 12 och 21 juli.
Nya ansikten kommer att ta plats i S.N.O.R också, för både Cliff och Göran kommer presenteras i detta nummer, om än på olika vis. Göran känns främst igen från förra sommarens läger, då han var en del av kökscrewet. Nu har vi valt att följa med Göran under året för att ta reda på vad han gör när han inte är på läger! Så missa inte våran nya miniserie: "Vad gör han, Göran?"
Så håll ögonen öppna i veckan, S.N.O.R är på väg!
Joanna
Nu i veckan är det dags för oss att kuvertera årets första nummer, som du alltså snart kommer få i din låda. Styrelsen har fyllt det här numret med massvis av nyheter och rapporter! T.ex kommer inbjudan till årets sommarläger, så vänta en vecka innan du bokar in sommarens semester och dubbelkolla med lägerdatumen! Vad som kan avslöjas här och nu är att årets läger kommer att husera i Skåne mellan den 12 och 21 juli.
Nya ansikten kommer att ta plats i S.N.O.R också, för både Cliff och Göran kommer presenteras i detta nummer, om än på olika vis. Göran känns främst igen från förra sommarens läger, då han var en del av kökscrewet. Nu har vi valt att följa med Göran under året för att ta reda på vad han gör när han inte är på läger! Så missa inte våran nya miniserie: "Vad gör han, Göran?"
Så håll ögonen öppna i veckan, S.N.O.R är på väg!
Joanna
Maaaaaat!
Imorgon får alltså McDonalds alla sina restauranger certifierade med Astma och allergiförbundets Tryggare Mat-symbol. I Stockholm och på flera andra platser gör man ett litet jippo av det hela, klipper band och har lite glammiga politiker på plats. Det ryktas till exempel om en viss Filippa R (Ja, Reinfeldt) med en sax i högsta hugg i morgon förmiddag i Stockholm, missa inte det! Det här med Tryggare Mat är förstås grymt för oss allergiker, om alla restauranger följde de riktlinjer som certifieringen har skulle man alltid kunna få en lista på matens innehåll istället för att personalen suckande ska skickas ut till kocken för att fråga 27 gånger. Det är enklare för alla om det finns en tydlig lista tillgänglig och säkerligen skönt för personalen om de har koll och kan svara på folks frågor om maten. Ingen gillar ju att få frågor man inte kan svara på. Kanske är det lättare att dra till med ett "Nej, det tror jag inte det är" på en ingrediens-fråga än att erkänna att man inte har koll och tvingas lägga tid på att kolla upp det. Det fungerar ju givetvis inte för oss. Så visst är det bra med certifieringen, toppen faktiskt. Skönt att slippa lita på någons tveksamma ord om att det inte innehåller någon mjölk, "tror jag". Det enda som är dåligt med en sån här certifiering är att den ska behöva finnas överhuvudtaget. Varför är det inte självklart att personalen är utbildad för att hantera födoämnesallergier? Varför är det inte självklart att man har koll på vad det är man säljer och att man tar frågor om maten på allvar?
Jag hoppas att det är till ett mer självklart allergivänligt samhälle vi är på väg. Tills dess behöver vi all hjälp vi kan få med att uppmärksamma vår sak så sitter du på en vass debattartikel eller insändare om allergiproblematiken tveka inte att skicka den till din tidning! Nästa gång ni håller tal i skolan, ta upp hur läskigt det kan vara för en nötallergiker att åka tåg och ifrågasätt att man får röka på perrongerna. Skicka gärna in era texter till oss också! Behöver du inspiration, kolla på hemsidan under fliken pressklipp för att se exempel på artiklar om allergi som vi fått publicerade.
Och för all del, var inte rädd för att fråga en extra gång och kräv er rätt att få samma behandling som alla andra.
Ida
Jag hoppas att det är till ett mer självklart allergivänligt samhälle vi är på väg. Tills dess behöver vi all hjälp vi kan få med att uppmärksamma vår sak så sitter du på en vass debattartikel eller insändare om allergiproblematiken tveka inte att skicka den till din tidning! Nästa gång ni håller tal i skolan, ta upp hur läskigt det kan vara för en nötallergiker att åka tåg och ifrågasätt att man får röka på perrongerna. Skicka gärna in era texter till oss också! Behöver du inspiration, kolla på hemsidan under fliken pressklipp för att se exempel på artiklar om allergi som vi fått publicerade.
Och för all del, var inte rädd för att fråga en extra gång och kräv er rätt att få samma behandling som alla andra.
Ida
fredag 5 februari 2010
Nu ska McDonald´s kunna mer om allergi!
Jag vet inte hur ofta jag får ”komma ut” och samtidigt representera min allergi. Jag tänker att det är nästan varje dag, i alla fall några gånger i veckan. Speciellt de dagarna då jag träffar nya människor eller går ut och äter.
Det är okej för mig att, då och då, påminna om att jag är laktosintolerant och inte tål fisk eller skaldjur, men att behöva informera om vad det innebär, varje gång, är inte lika kul.
Jag måste erkänna att jag inte känner mig så trygg när restauranger och/eller caféer inte ens vet vad deras mat eller bakverk innehåller. Inte heller hur de ska bemöta eller prata med mig om min allergi. Men snart kanske det blir en ändring!
Astma- och allergiförbundet har nu börjat med att certifiera restauranger. Detta innebär att restauranger får utbildning när det kommer till födoämsallergi, hantering av mat och redskap samt hur man bemöter en allergisk gäst på rätt sätt.
För att en certifiering ska bli godkänd måste restaurangen uppfylla dessa krav:
• Ha kunskap om matens innehåll.
• Kunna informera om matens innehåll.
• Hålla isär råvaror och redskap i köket.
• Hålla rent.
McDonald’s är först ut att bli certifierade. Ca 220 restauranger, runt om i Sverige, har blivit utbildade och är nu mer kunniga när det kommer till allergi.
Visst är det toppen, nu har vi bevis på att vi kan KRÄVA att vi får ett bättre bemötande. Att vi slipper suckar och stön. Nästa gång du får ett dåligt bemötande, på McD
onald’s, så är det DU som ska sucka och stöna!
Så här ser symbolen, för "Tryggare mat" ut ---->
Gå vidare här, för mer information om certifieringen.
Hoppas du haft en bra vecka!
Kram!
Sofie
Det är okej för mig att, då och då, påminna om att jag är laktosintolerant och inte tål fisk eller skaldjur, men att behöva informera om vad det innebär, varje gång, är inte lika kul.
Jag måste erkänna att jag inte känner mig så trygg när restauranger och/eller caféer inte ens vet vad deras mat eller bakverk innehåller. Inte heller hur de ska bemöta eller prata med mig om min allergi. Men snart kanske det blir en ändring!
Astma- och allergiförbundet har nu börjat med att certifiera restauranger. Detta innebär att restauranger får utbildning när det kommer till födoämsallergi, hantering av mat och redskap samt hur man bemöter en allergisk gäst på rätt sätt.
För att en certifiering ska bli godkänd måste restaurangen uppfylla dessa krav:
• Ha kunskap om matens innehåll.
• Kunna informera om matens innehåll.
• Hålla isär råvaror och redskap i köket.
• Hålla rent.
McDonald’s är först ut att bli certifierade. Ca 220 restauranger, runt om i Sverige, har blivit utbildade och är nu mer kunniga när det kommer till allergi.
Visst är det toppen, nu har vi bevis på att vi kan KRÄVA att vi får ett bättre bemötande. Att vi slipper suckar och stön. Nästa gång du får ett dåligt bemötande, på McD
onald’s, så är det DU som ska sucka och stöna!Så här ser symbolen, för "Tryggare mat" ut ---->
Gå vidare här, för mer information om certifieringen.
Hoppas du haft en bra vecka!
Kram!
Sofie
onsdag 3 februari 2010
Konferenshelg, påverkansarbete och en tågresa.
För två helger sedan var jag på konferens med Unga Allergiker.
Styrelsen, kansliet och flera medlemmar var på plats för att inspireras och prata påverkansarbete i olika former.
Katarina Bergström, från Värdskapet AB, gästade oss och pratade om värdskap och hur man välkomnar en ny medlem. Seher Yilmaz, från LSU (Sveriges Ungdomsorganisationer), pratade om påverkansarbete och vi fick lära oss hur man skriver ett pressmeddelande.
Linus Olofsson, från Studieförbundet Vuxenskolan, berättade om hur man går från dröm till verklighet och lärde oss ett utryck - DO IT!
I mellan varven åt vi och utbytte erfarenheter. På kvällen fick jag chansen att brotta ner vår generalsekreterare, Madde Pettersson, i sumobrottning. Jag lyckades! Mycket roligt må jag säga. Allt som allt var helgen fylld med mycket pepp och inspiration.
Under helgen kom diskussionen om nötter upp flera ggr. Att nötter får finnas på allmän plats är något som kan ställa till det rejält för allergiker.
Det komiska i detta var att jag på tåget hem hamnade i en vagn med en parfymaffär, en nötmissbrukare och en apelsinälskare. I alla fall kändes det så. Ett tag tog parfymdoften över, för att senare försvinna pga. nötdoften och som grädde på moset kom senare apelsindoften. Det var som uppgjort för att någon skulle få en allergisk reaktion. Som tur var verkade det inte finnas någon allergiker eller astmatiker i vagnen och det var då jag blev påmind, ännu en gång, om vilket osynligt handikapp allergi och astma är.
Det kändes som om jag fick en allergisk reaktion under den där tågresan. Symptomen var lätt röd hud, irritation och slembildning. Senare kom jag på att det var nog arg jag var. Jag ångrar än idag att jag inte gick fram till parfymaffären, nötmissbrukaren och apelsinälskaren och sa ifrån. Hur annars ska de få reda på att det inte är alla som mår bra av parfym, citrusfrukter och/eller nötter? Jag missade enkelt och bra påverkansarbete! Nästa gång lovar jag att jag ska säga till, lova det du också!
Kram!
Sofie
Styrelsen, kansliet och flera medlemmar var på plats för att inspireras och prata påverkansarbete i olika former.
Katarina Bergström, från Värdskapet AB, gästade oss och pratade om värdskap och hur man välkomnar en ny medlem. Seher Yilmaz, från LSU (Sveriges Ungdomsorganisationer), pratade om påverkansarbete och vi fick lära oss hur man skriver ett pressmeddelande.
Linus Olofsson, från Studieförbundet Vuxenskolan, berättade om hur man går från dröm till verklighet och lärde oss ett utryck - DO IT!
I mellan varven åt vi och utbytte erfarenheter. På kvällen fick jag chansen att brotta ner vår generalsekreterare, Madde Pettersson, i sumobrottning. Jag lyckades! Mycket roligt må jag säga. Allt som allt var helgen fylld med mycket pepp och inspiration.
Under helgen kom diskussionen om nötter upp flera ggr. Att nötter får finnas på allmän plats är något som kan ställa till det rejält för allergiker.
Det komiska i detta var att jag på tåget hem hamnade i en vagn med en parfymaffär, en nötmissbrukare och en apelsinälskare. I alla fall kändes det så. Ett tag tog parfymdoften över, för att senare försvinna pga. nötdoften och som grädde på moset kom senare apelsindoften. Det var som uppgjort för att någon skulle få en allergisk reaktion. Som tur var verkade det inte finnas någon allergiker eller astmatiker i vagnen och det var då jag blev påmind, ännu en gång, om vilket osynligt handikapp allergi och astma är.
Det kändes som om jag fick en allergisk reaktion under den där tågresan. Symptomen var lätt röd hud, irritation och slembildning. Senare kom jag på att det var nog arg jag var. Jag ångrar än idag att jag inte gick fram till parfymaffären, nötmissbrukaren och apelsinälskaren och sa ifrån. Hur annars ska de få reda på att det inte är alla som mår bra av parfym, citrusfrukter och/eller nötter? Jag missade enkelt och bra påverkansarbete! Nästa gång lovar jag att jag ska säga till, lova det du också!
Kram!
Sofie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
