Luftburen allergi på tåg

Häromdagen åkte jag tåg för ovanlighetens skull. Jag hamnade bredvid en parfymfabrik. Eller ja det var en tjej i 30-års ålder, men hon doftade som en hel fabrik.
Jag har tidigare inte haft svårt för starka dofter eller haft någon reaktion, men denna gång svullnade min vänstra kind upp. Inte den högra bara den vänstra som var vänd mot tjejen bredvid.
Jag märkte efter ett tag att det kändes som hon luften blev tyngre att andas, precis som när man kommer in i ett rum utan fönster som inte vädrats på ett tag.
Jag vet inte alla reaktioner som finns på luftburen parfymallergi, men det var ju en reaktion jag fick. Om inte på parfymen så på något annat i närheten. All konsumtion av allergiframkallande produkter eller ätbart borde därför totalförbjudas på tåg. Jag menar, jag har aldrig fått en reaktion på parfym förut, men nu fick jag det. Helt plötsligt. Och det är ju så det kan ske. Helt plötsligt från ingenstans blir man dålig och sitter man dessutom på ett tåg så kan det ju vara svårt att få rätt hjälp snabbt. Men när ska alla andra förstå detta?!

// Sofie

Från ett engagemang till ett annat.

Förra fredagen åkte jag och två av mina närmsta vänner upp till Vemdalsskalet för ett par dagars skidåkning och mysiga kvällar med timtals prat. Och det var en helt underbar resa!

I fem hela dagar har jag fått åka skidor, skratta i liften och somna framför tv'n. Jag har träffat människor jag aldrig skulle ha träffat annars. Jag har tävlat (och kanske vunnit, ingen vet resultaten). Jag har känt mig som världens lyckligaste människa som fått ägna en hel vecka åt något jag verkligen älskar (åka skidor!).

Men det är inte bara denna underbara vecka som gör mig till en lycklig människa, nej idag får jag träffa delar av den underbara styrelse jag jobbar med, o resten kommer imorgon! Det är dags för årets första styrelsemöte. Jag har knappt återhämtat mig efter en veckas skidåkning när det är dags för mitt nästa engagemang.

Snälla nyp mig, allt det här kan inte hända på en vecka!?

/Erika S

Sverige spås vara rökfritt om 17 år

Ja så lyder rubriken i en artikel i dagens DN*, och när jag läser artikeln - som grundas på vad några analytiker vid en amerikansk finansinriktad analyskoncern har kommit fram till - så spår de att Sverige kommer att vara fritt från rökare år 2028. Men redan i ingressen stöter jag på patrull, man har låtit ett antal rökare att uttala sig om vad de tror och den första yttrar sig på det här sättet: ”Aldrig i helvete. Jag kommer att röka. Om jag lever.” Personen i fråga motiverar sitt svar med att det är socialt att röka eftersom att man kan dryfta många spörsmål över en cigg med kompisarna, samt att det är gott att röka en stinkpinne efter maten.

Till och med Åsa Lundquist på Folkhälsoinstitutet som jobbar som projektledare för det nationella tobaksuppdraget är måttligt hoppfull: ”Vi har haft en nedåtgående trend i många år, men fortfarande röker man mycket inom vissa grupper, till exempel bland lågutbildade med lägre inkomster och personer med funktionshinder.”
Vidare har man intervjuat en icke rökande läkare, en rökande pensionär och en ickerökande konsult. Så här yttrar de sig i frågan: Kan rökningen vara utrotad år 2028?
- Inte helt. Några kommer alltid att fortsätta röka. (Läkaren)
- Det verkar inte möjligt. Det finns för mycket pengar i industrin och bolagen är intresserade av att få in pengar. (Pensionären)
- Nej, inte till år 2028 i alla fall. Det är för kort tid. (Konsulten)

Problemet som nu ligger närmast är inte att 17 år är för kort tid, problemet är att ingen av de personer som kan påverka människor i större utsträckning försöker göra det på ett mer aggressivt sätt. Varningstexter på paketen i all ära, men hur vore det om man faktiskt kunde förbjuda tobaksföretagen att alls få ha sina loggor på paketen som det finns förslag på, hur vore det om rökning förbjöds på allmän plats som faktiskt andra länder har lyckats med. Analytikerna i USA har också i artikeln yttrat sig om faktorer som påskyndar att rökningen minskar och de faktor om de kommit fram till är rökförbud på uteserveringar, höjda tobaksskatter samt ett förbud mot företags loggor på cigarettpaketen.

Samtidigt tycker svenska rökare generellt att förhoppningen om ett rökfritt Sverige om 17 år känns ”världsfrånvänd”. Herregud, tänk om man kunde vara en smula optimistisk och inte vara så negativ.

*26 jan -11
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-spas-vara-rokfritt-om-17-ar

/Magnus

Gör någonting istället för att klaga!

hmmm.....jag har tänkt på att det finns väldigt många som klagar på olika saker. Jag förstår dem. Jag gör det till och med själv ibland. Men egentligen tycker jag att vi borde försöka låta bli. Innan man klagar kan man ju försöka göra något åt saken. Det är bättre att försöka än att inte göra någonting alls. Då har man ju ändå gjort något! Hade alla försökt göra någonting åt de problem som finns hade ju problemen blivit färre. De flesta väntar bara på att någon annan ska göra någonting åt det. Det behöver ju inte vara någonting stort bara man gör något istället för att klaga.

/Erika Ö

Åh, din nöt!

Efter ett långt jullov känner jag mig riktigt utvilad och taggad inför vad som komma skall år 2011. Jag har hunnit med att åka längdskidor, sova och vara med vänner. Dessutom har jag testat de sista allergierna jag hade kvar, nämligen nötter. Det gick riktigt bra!

Jag insåg att nötter var en riktigt bra energikick att ha med mig när jag åkte längdskidor, varför jag blandade ihop en härlig nötmix xom jag tog med mig till längdspåret en dag. Men när jag åt mina nötter insåg jag hur korkad jag var. Nog för att jag var utomhus, men jag stod mitt i en liten folksamling i början av längdspåret och smaskade på min energikick. Som engagerad i Unga Allergiker kan jag tycka att jag om någon borde veta att nötter är ganska vanligt att vara luftburet allergisk mot. Ändå stod jag där, mitt bland alla människor, och åt nötter. Åh, din nöt!

Det är inte alltid lätt att tänka på det som inte angår en själv. Men jag försöker. Och jag hoppas och vill tro att jag är ett gott föredöme. Jag äter t.ex. inte citrusfrukter på tåg eller i skolan och jag använder inte starkt parfymerade produkter på gymmet. Jag försöker tänka till lite extra, ändå är det så svårt att veta hur jag ska bete mig för att inte hämma någon annan. Det är därför det är så viktigt att vi pratar med varandra och förklarar hur vi kan hjälpa varandra.

En sak är i alla fall säker, jag kommer inte att äta nötter bland folk som jag inte känner igen!

Jul, Snö och London

Hej allihopa!

Idag började min vardag på allvar efter julledighet och allt. Visst har jag jobbat hit och dit under de senaste veckorna, men idag känns det ändå som om mitt arbetsår 2011 börjar.

Julen gick fort men var härlig med all snö och pulkaåkning. Hoppas alla fina UA-medlemmar också fått en härlig (och allergifri) jul.

Igår kom jag hem från London efter tre dagar. Oj, jag hade verkligen glömt vilken intensiv stad det är. Det är bilar, stressade människor och polisbilar överallt, hela tiden! Men det var oerhört kul att få vara där och slippa kylan ett tag. Och att få öva upp engelskan som så fort rostar till sig.

Hemska Ryan Air som vi åkte med känns som om de kommer från stenåldern i sitt tänk, och säljer ju fortfarande jordnötter på planet. På vägen hem ropade de faktiskt ut att ingen fick öppna dem eftersom det fanns en allergisk person på planet. Det var värst, tänk att de kunde sträcka sig så långt att hjälpa en allergiker överleva sin flight ;-)

Vi hörs snart igen!

Madde
Generalsekreterare Unga Allergiker

Om hur min självbild har förändrats

När jag läste Sofia O's inlägg om att våga så började jag fundera lite. Mest på det ordvalet hon hade, om att hon ser sig själv som blyg. Om jag får beskriva Sofia O med ett ord så är det inte blyg.

Allt det här känns som en förvrängd deja vu. Jag har alltid sett mig själv som en blyg person, som inte säger mer än det någon annan lyckats dra ur mig.
Fast jag har tvingat mig själv till att ändra den självbilden om mig själv, och det har tagit tid. Jag kan fortfarande tycka att jag är blyg trots att jag utan problem kan stå inför främmande personer och berätta om mig själv, eller åka någonstans där jag inte känner någon (för jag kommer ju lära känna någon på plats).

Mina vänner (både nära och bekanta) brukar säga att jag är positiv och social. Av de två orden är det i alla fall ett jag under lång tid hållit med om, och det är inte ord nummer två.

Men det är det här jag tycker är häftigt med att engagera sig, min självbild har förändrats och jag har förändrats. Den blyga tjejen jag var för några år sedan finns fortfarande kvar men hon har fått stå undan för en social och sprudlande version av mig.
Och det bästa av allt? Jag kan äntligen uttrycka mig som jag vill, utan att vara rädd för min egen blyghet!

/Erika S

2011

Hej Bloggen!!
Jag har legat på latsidan när det gäller bloggning, jag har inte bloggat en ända gång faktiskt. Dåligt av mig. Nu har Erika tjatat på mig ett tag och jag har äntligen lyssnat. Julen har varit trevlig med mycket mat och extremt mycket fika :D nu i veckan har jag hunnit med att åka snowboard, tälta ute i minus 22 grader och kolla in mellandagsrean. Nu är det 2011! Fett coolt! Nu ser jag fram emot ett nytt och fräscht år med nya möjligheter. 2010 blev gammalt och tråkit.
Hade det bra för det ska jag ha!

Herman Zenk

Lokalförningarnas årsmöten - en chans att göra sin röst hörd!

Hejsan!
Detta är mitt första inlägg på den här bloggen, känns roligt att äntligen göra min röst hörd här! Jag har jobbat på Unga Allergiker nu i snart två månader och jag måste säga att jag stortrivs. Det jag gillar med det här jobbet är att få vara nära alla er medlemmar och lokalföreningar och ha mycket kontakt med er. Det jobb ni gör gör mig inspirerad och det är kul att får vara en del av det. Ungt engagemang är sjukt viktigt och jag gillar att få se det i lokalföreningarna.

Just nu håller jag på att förbereda för alla lokalföreningarnas årsmöten. Årsmötet är en av årets höjdpunkter i föreningar kan jag tycka, det är då medlemmarna får vara med och säga sitt och bestämma vad föreningen ska göra under året. Men det är också en chans att få testa på och se demokrati i praktiken. På årsmötet kan man få se hur lätt demokrati är. Och framförallt hur roligt det kan vara. Att hålla ett årsmöte behöver inte vara svårt eller tråkigt, det är precis vad ni själva gör det till! Låt er inte begränsas av mötesformalia eller andra teknikaliteter, se till att ha roligt och prata om det som ni vill prata om. Det viktigaste är att ni medlemmar bestämmer vad Ni vill göra under året. Det ni gör i era lokalföreningar är viktigt, oavsett om det handlar om att ordna en resa till ett vattenland eller skriva en insändare till lokaltidningen.

Jag har varit på många årsmöten sen jag började engagera mig ideellt i ungdomsorganisationsvärlden, och jag tycker det är väldigt roligt. Det är roligt att se vilka förslag som kommer upp och hur människor växer när någon lyssnar på dem. För mig är årsmötet något viktigt och inspirerande som gör att det bli roligare att jobba under året.

Alla medlemmar kommer att bli inbjudna till sin lokalförenings årsmöte som kommer vara någon gång innan sista mars. Oftast är årsmötet i samband med någon rolig aktivitet, UA värmland ska till exempel åka till Boda Borg på sitt årsmöte. Så ta chansen att säga vad du tycker och träffa din lokalförening. Har du frågor kring när just din lokalförening har årsmöte är det bara att höra av dig till mig!

/ Lisa

SJ:s kupeèr

När jag och Erika Ö. var på väg hem ifrån mötet på socialdepartementet så började vi diskutera Sj:s sov och liggvagns kupeèr och möjligheterna för att en allergiker ska kunna resa längre sträckor. Vi kom fram till att om en person har luftburen pälsdjursallergi så skulle man kanske ha problem med att resa. Om man t.ex ska städa en ligg eller sovvagns kupè efter att ett pälsdjur har varit där så kan det ta upp till tre månader innan alla partiklar har försvunnit. Eller om man använder samma dammsugare till djurkupéerna som de "vanliga" kupèerna så kan det hända att några små små partiklar "smiter ut". Och om t.ex jag skulle rest och det hade varit några små partiklar kvar i vagnen så hade jag blivit sjuk!

Så jag och Erika Ö. bestämde oss för att skriva in till Sj:s tidning Kupé för att höra vad de tänkte om detta.

Vi skrev båda men lokföraren Peter svarade till Erika Ö. Han skrev att:

Det är endast en begränsad del av tåget där djuren får vistas och de får under inga omständigheter vistas någon annanstans. Det är alltid samma vagnar/kupéer som används för djuren så det är ingen risk att du som allergiker kommer att hamna i en sådan vagn. Ventilationen för varje vagn är separat så det finns ingen risk att partiklar kan färdas genom ventilationssystemet in till den kupé du ligger i. Bokar du via telefon kan du alltid meddela vår personal att du vill ha en kupé i en vagn som ligger så långt som möjligt från djuravdelningen för säkerhets skull.

Självklart ska det vara en rättighet för alla att åka tåg, så också för djurägare därför har vi denna lösning.

Det var ju bra att han svarade i alla fall!

God fortsättning

/Sofia O.