Lystring alla (17 år och 7 månader +)
I april är det konferens och inte vilken konferens som helst utan den bästa och viktigaste konferensen.
Och varför det?
Jo, för att i höst är det val. Inför det här valet vill vi ställa krav på politiker att diskutera de saker vi, våra syskonförbund i kampen med stort K för ett tillgängligare samhälle och alla ungdomar som vill påverka samhället de lever i vill diskutera.
Konferensen är gratis - resor, käk, boende och hela faderullan. För att vi vill att DU ska komma. Ja du. Det gäller alla i röstmogen ålder - ta chansen! Jag lovar att det kommer vara värdefullt. Jag lovar att det kommer vara kul. Du behöver inte vara ett dugg förberedd, du behöver inte kunna någonting. Vi gör det tillsammans. Ska du med?
Sista anmälningsdag fredag 19 mars. Anmäl dig genom att skicka ett mail till fightforyourrights@ungaallergiker.se så snart som bara möjligt. Vi ses där!
Ida
fredag 19 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Fika till alla!
Förut i veckan när jag var på mitt extrajobb fick jag ett sms från min chef som sa "fika kl. 14.00". Vad trevligt och kul tänkte jag, men insåg egentligen att jag nog inte skulle kunna vara så deltagande i själva fika-delen av träffen.
Hur som helst gick jag till lunchrummet kl. 14.00. Uppdukat på bordet stod någon sorts bull-bakelse, då det var en i personalen som fyllde år. Jag frågade om det fanns någon innehållsförteckning, men det fanns det såklart inte. Min chef såg ut att få lite ånger, men jag sa att det inte var någon fara.
Det kan inte vara lätt för en chef att tänka på att det kan finnas allergiker när de lyxar till det och bjuder personalen på fika. Jag är van vid att det inte finns alternativ till mig, så jag bryr mig egentligen inte så mycket längre om att jag får titta på när de andra fikar. Det som jag tycker är jobbigt är den där pinsamma stämningen som kan uppstå, den där stämningen av dåligt samvete från personen som bjuder på fika.
Det var en till allergiker i personalen, hon tålde varken gluten eller laktos sa hon. Men hon hade alltid med sig kakor i sin väska, utifall att det vankades fika någonstans. Jag fick en tankeställare och började fundera. Är det så jag borde handskas med mina allergier - genom att alltid bära med mig lite kakor i nödfall?
Jag insåg snart att det var en ganska löjlig lösning. Det är ju en sak att ta med sig fikabröd när jag vet att det kommer bli fika, men att bära med sig kakor "utifall att" känns bara konstigt. En lösning jag skulle tycka var trevlig vore om bagerierna sålde fika-korgar där det i alla fall finns mjölk- och glutenfria alternativ i. Och att det borde finnas innehållsförteckningar på allt fika i de korgarna.
Som extraarbetare förväntar jag mig inte att min chef ska kunna ha koll på mina matallergier. Det var mer det att incidenten väckte en tankeställare hos mig. Tänk vad bra om det alltid fanns fika till alla!
Hur som helst gick jag till lunchrummet kl. 14.00. Uppdukat på bordet stod någon sorts bull-bakelse, då det var en i personalen som fyllde år. Jag frågade om det fanns någon innehållsförteckning, men det fanns det såklart inte. Min chef såg ut att få lite ånger, men jag sa att det inte var någon fara.
Det kan inte vara lätt för en chef att tänka på att det kan finnas allergiker när de lyxar till det och bjuder personalen på fika. Jag är van vid att det inte finns alternativ till mig, så jag bryr mig egentligen inte så mycket längre om att jag får titta på när de andra fikar. Det som jag tycker är jobbigt är den där pinsamma stämningen som kan uppstå, den där stämningen av dåligt samvete från personen som bjuder på fika.
Det var en till allergiker i personalen, hon tålde varken gluten eller laktos sa hon. Men hon hade alltid med sig kakor i sin väska, utifall att det vankades fika någonstans. Jag fick en tankeställare och började fundera. Är det så jag borde handskas med mina allergier - genom att alltid bära med mig lite kakor i nödfall?
Jag insåg snart att det var en ganska löjlig lösning. Det är ju en sak att ta med sig fikabröd när jag vet att det kommer bli fika, men att bära med sig kakor "utifall att" känns bara konstigt. En lösning jag skulle tycka var trevlig vore om bagerierna sålde fika-korgar där det i alla fall finns mjölk- och glutenfria alternativ i. Och att det borde finnas innehållsförteckningar på allt fika i de korgarna.
Som extraarbetare förväntar jag mig inte att min chef ska kunna ha koll på mina matallergier. Det var mer det att incidenten väckte en tankeställare hos mig. Tänk vad bra om det alltid fanns fika till alla!
måndag 1 mars 2010
Allergiförvirring
I helgen har jag och min livskamrat haft en mysig weekend i Stockholm. Vi har bott på ett fint hotell, flanerat i staden och sett en teater.
Det var under lördagsmorgonens hotellfrukost som jag återigen blev påmind om restaurangpersonalens okunskap (eller ignorans?) om födoämnesallergier.
Jag får efter många om och men tag på en servitris för att fråga henne vad brödet innehåller.
- Jag undrar vad brödet innehåller, eftersom att jag är allergisk mot mjölkprotein och ägg?
- Jaha, ja men då ska du få glutenfritt bröd, svarar servitrisen.
Den här begreppsförvirringen händer alldeles för ofta när man som födoämnesallergiker skall äta ute tycker jag. Människor i största allmänhet tror att en allergi enbart är gluten- och/eller laktosintolerans, som medför "lite ont i magen" om man får i sig det. Borde inte restaurangpersonal ha bättre koll på allergier än människor i största allmänhet?
Har du egna berättelser om hur din allergi har satt käppar i hjulet för dig när du gjort en resa, inrikes eller utrikes, en dagsutflykt eller en backpackerresa?
Unga Allergiker samlar nu in information om vilka problem ni, våra medlemmar, har upplevt inför eller under en resa. Det kan vara allt ifrån en dagsutflykt till Flen, via en kryssning till Helsingfors till en aupairvistelse i England till en backpackerresa i Asien. Dela med dig av dina erfarenheter, så kanske vi tillsammans kan göra något för att förbättra resesituationen för oss unga med astma och/eller allergi! Kolla in enkäten här
Varma vinterhälsningar från
er vik.generalsekreterare Madeleine
Det var under lördagsmorgonens hotellfrukost som jag återigen blev påmind om restaurangpersonalens okunskap (eller ignorans?) om födoämnesallergier.
Jag får efter många om och men tag på en servitris för att fråga henne vad brödet innehåller.
- Jag undrar vad brödet innehåller, eftersom att jag är allergisk mot mjölkprotein och ägg?
- Jaha, ja men då ska du få glutenfritt bröd, svarar servitrisen.
Den här begreppsförvirringen händer alldeles för ofta när man som födoämnesallergiker skall äta ute tycker jag. Människor i största allmänhet tror att en allergi enbart är gluten- och/eller laktosintolerans, som medför "lite ont i magen" om man får i sig det. Borde inte restaurangpersonal ha bättre koll på allergier än människor i största allmänhet?
Har du egna berättelser om hur din allergi har satt käppar i hjulet för dig när du gjort en resa, inrikes eller utrikes, en dagsutflykt eller en backpackerresa?
Unga Allergiker samlar nu in information om vilka problem ni, våra medlemmar, har upplevt inför eller under en resa. Det kan vara allt ifrån en dagsutflykt till Flen, via en kryssning till Helsingfors till en aupairvistelse i England till en backpackerresa i Asien. Dela med dig av dina erfarenheter, så kanske vi tillsammans kan göra något för att förbättra resesituationen för oss unga med astma och/eller allergi! Kolla in enkäten här
Varma vinterhälsningar från
er vik.generalsekreterare Madeleine
måndag 22 februari 2010
Ignorerat funktionshinder?
I fredags hände något märkligt, eller ska jag säga tragiskt, mig. Jag skulle som representant från Unga Allergiker delta i ett möte med flera andra ungdomsförbund som jobbar med funktionalitet. Bland annat deltog vårt systerförbund Svenska Celiakiungdomsförbundet, Ung med psoriasis, Unga rörelsehindrade, Unga hörselskadade med flera. Ett möte om hur vi kan samarbeta och tillsammans stärka varandra.
Spännande och intressant! Men det var det som hände innan själva mötet som var märkligt, och tragiskt.
Min vana trogen hade jag i god tid innan mötet meddelat mina födoämnesallergier, då jag visste att det skulle bjudas på fikabröd. En timme innan mötets början fick jag ett samtal från ansvarig på ett av ovanstående ungdomsförbund som meddelade att
- När vi var på ICA igår och köpte fika, så hittade vi ingenting som var både laktosfritt och inte innehöll ägg, så...
-Jaha, det var konstigt, det brukar finnas en del i frysdisken om inte annat. Dessutom är jag mjölkproteinallergisk inte laktosintolerant, som jag skrev i mitt mail, svarade jag.
Vi diskuterade vidare och samtalet avslutades med att jag skulle få köpa mitt eget fikabröd eller vara utan.
Frågan jag ställer mig är: om inte de andra ungdomsförbunden som jobbar med funktionalitet förstår vår problematik, vilka ska då göra det?
I möteslokalen fanns såväl hörselslingor som hiss för att de andra ungdomarna med funktionsnedsättningar skulle kunna delta på samma villkor. Men varför är det så lätt att glömma bort eller ignorera vårt dolda funktionshinder?
Var är respekten? Och förståelsen för att jag faktiskt kan dö av att få i mig ägg eller nötter. Vilka andra kan dö av sina funktionshinder? Nej, jag tänkte väl det.
Nu blev mötet bra ändå. Trots att jag fick sitta och äta min medhavda matlåda medan de andra åt fikabröd och kakor. Men fasen så irriterad jag blir!
Jag kräver inte att de ska veta lika mycket om mina allergier som jag gör, men de kan väl i alla fall kosta på sig att fråga om de inte vet? Inte skulle väl jag ringa en timme innan mötet började för att säga "jag kom på att vi inte har någon ramp till vår trapp, tror du att du kan ta med dig en egen?"
Nej, det är inte okej. Det är dags att säga i från! Slå näven i bordet du också nästa gång du blir felaktigt behandlad för att du är allergisk!
Många kramar från
er vik.generalsekreterare Madde
Spännande och intressant! Men det var det som hände innan själva mötet som var märkligt, och tragiskt.
Min vana trogen hade jag i god tid innan mötet meddelat mina födoämnesallergier, då jag visste att det skulle bjudas på fikabröd. En timme innan mötets början fick jag ett samtal från ansvarig på ett av ovanstående ungdomsförbund som meddelade att
- När vi var på ICA igår och köpte fika, så hittade vi ingenting som var både laktosfritt och inte innehöll ägg, så...
-Jaha, det var konstigt, det brukar finnas en del i frysdisken om inte annat. Dessutom är jag mjölkproteinallergisk inte laktosintolerant, som jag skrev i mitt mail, svarade jag.
Vi diskuterade vidare och samtalet avslutades med att jag skulle få köpa mitt eget fikabröd eller vara utan.
Frågan jag ställer mig är: om inte de andra ungdomsförbunden som jobbar med funktionalitet förstår vår problematik, vilka ska då göra det?
I möteslokalen fanns såväl hörselslingor som hiss för att de andra ungdomarna med funktionsnedsättningar skulle kunna delta på samma villkor. Men varför är det så lätt att glömma bort eller ignorera vårt dolda funktionshinder?
Var är respekten? Och förståelsen för att jag faktiskt kan dö av att få i mig ägg eller nötter. Vilka andra kan dö av sina funktionshinder? Nej, jag tänkte väl det.
Nu blev mötet bra ändå. Trots att jag fick sitta och äta min medhavda matlåda medan de andra åt fikabröd och kakor. Men fasen så irriterad jag blir!
Jag kräver inte att de ska veta lika mycket om mina allergier som jag gör, men de kan väl i alla fall kosta på sig att fråga om de inte vet? Inte skulle väl jag ringa en timme innan mötet började för att säga "jag kom på att vi inte har någon ramp till vår trapp, tror du att du kan ta med dig en egen?"
Nej, det är inte okej. Det är dags att säga i från! Slå näven i bordet du också nästa gång du blir felaktigt behandlad för att du är allergisk!
Många kramar från
er vik.generalsekreterare Madde
lördag 20 februari 2010
Tonåring och annorlunda
Nu sitter jag här i mitt rum och lyssnar på min favorit musik, men jag mår ändå inte bra. Min mage värker, jag mår illa och det snurrar med tankar i min lilla hjärna.
Det är kanske bäst att ta det från början.
I onsdags så åt jag som vanligt i skolan och efter en kvart så satt jag på golvet med min inhalator och en massa vänner runt omkring mig som försökte avdramatisera situationen. Jag hade antagligen fått i mig något galet. Alla var jätteduktiga när de hjälpte mig (av det jag kommer ihåg).
Jag blev lite bättre efter att min mamma för första gången i sitt liv satt sprutan i mitt ben, och eftersom att vi har lärt oss att efter sprutan har tagits så är det tid att kalla på ambulansen. Så det blev en pinsam utrullning på bår, med mascara rinnande och kvidande smärtor i benet. Vi kan väl kort och gott kalla min vecka för dramatisk.
Självklart finns det biverkningar på de mediciner som har syftet att rädda livet på mig. Man är tacksam att medicinerna finns och att man mår bra när man har tagit dem, men efter det så vill i alla fall jag, krypa ur min kropp och försvinna under de kommande dagarna som jag vet kommer. När man ligger där och vet att man mår jättedåligt och kippar efter luft samtidigt som man går längre och längre in i dimman, så är man glad att adrenalin sprutan finns! Ingen tvekan om saken, men det som väntar är mindre roligt. Efter ca en halvtimme då man har tagit sprutan så får jag en sådan kramp runt det området där medicinen har sprutats in att jag är villig att lämna min kropp för alltid. (I den stunden känns det så) Detta håller i sig ungefär tre till fyra timmar och är inget man vill uppleva. Det är inte den enda biverkningen. Av att jag tar Betapred som ska ta bort svullnaden i hals och näsa, så har jag svårigheter att äta under några dagar eftersom att jag känner mig hungrig hela tiden men så fort jag stoppar mat i munnen så mår jag illa.
Eftersom att jag har nu har en sådan aktiv och tänkande hjärna, så finns det mycket som snurrar och funderas på. Därför har jag provat lite olika saker för att bearbeta detta på. Det bästa jag hittade är att gå och prata med någon som inte tillhör vänner, familj eller släkt. Det är bra att börja så eftersom att du inte behöver vara rädd för att såra någon närstående med dina känslor och tankar.
Jag har gått och pratat med en kurator under det senaste halvåret som arbetar med ungdomar på sjukhuset. I början så märkte jag inte någon skillnad utan jag gick bara dit av ren rutin. Men nu i efterhand så vet jag att om jag inte hade gått och träffat henne, så hade jag inte varit så långt som jag är idag. Nu pratar jag även med mina föräldrar, självklart har jag gjort det innan med, men inte alls på samma nivå eller om samma saker. Jag tror nog inte att jag har pratat med någon om hur jag känner med mina allergier och tankar förrän nu.
Så det jag försöker säga är väl att om man känner sig lite udda i skolan och med sina vänner och har mycket som trycker på insidan så ta då kontakt med din kurator, antingen på skolan eller genom din läkare. Jag vet vad det kan leda till att inte prata om det. Det är inte så roligt att ligga inlagd på sjukhuset medans vännerna är ute och firar Halloween.
Kram Emmie
Det är kanske bäst att ta det från början.
I onsdags så åt jag som vanligt i skolan och efter en kvart så satt jag på golvet med min inhalator och en massa vänner runt omkring mig som försökte avdramatisera situationen. Jag hade antagligen fått i mig något galet. Alla var jätteduktiga när de hjälpte mig (av det jag kommer ihåg).
Jag blev lite bättre efter att min mamma för första gången i sitt liv satt sprutan i mitt ben, och eftersom att vi har lärt oss att efter sprutan har tagits så är det tid att kalla på ambulansen. Så det blev en pinsam utrullning på bår, med mascara rinnande och kvidande smärtor i benet. Vi kan väl kort och gott kalla min vecka för dramatisk.
Självklart finns det biverkningar på de mediciner som har syftet att rädda livet på mig. Man är tacksam att medicinerna finns och att man mår bra när man har tagit dem, men efter det så vill i alla fall jag, krypa ur min kropp och försvinna under de kommande dagarna som jag vet kommer. När man ligger där och vet att man mår jättedåligt och kippar efter luft samtidigt som man går längre och längre in i dimman, så är man glad att adrenalin sprutan finns! Ingen tvekan om saken, men det som väntar är mindre roligt. Efter ca en halvtimme då man har tagit sprutan så får jag en sådan kramp runt det området där medicinen har sprutats in att jag är villig att lämna min kropp för alltid. (I den stunden känns det så) Detta håller i sig ungefär tre till fyra timmar och är inget man vill uppleva. Det är inte den enda biverkningen. Av att jag tar Betapred som ska ta bort svullnaden i hals och näsa, så har jag svårigheter att äta under några dagar eftersom att jag känner mig hungrig hela tiden men så fort jag stoppar mat i munnen så mår jag illa.
Eftersom att jag har nu har en sådan aktiv och tänkande hjärna, så finns det mycket som snurrar och funderas på. Därför har jag provat lite olika saker för att bearbeta detta på. Det bästa jag hittade är att gå och prata med någon som inte tillhör vänner, familj eller släkt. Det är bra att börja så eftersom att du inte behöver vara rädd för att såra någon närstående med dina känslor och tankar.
Jag har gått och pratat med en kurator under det senaste halvåret som arbetar med ungdomar på sjukhuset. I början så märkte jag inte någon skillnad utan jag gick bara dit av ren rutin. Men nu i efterhand så vet jag att om jag inte hade gått och träffat henne, så hade jag inte varit så långt som jag är idag. Nu pratar jag även med mina föräldrar, självklart har jag gjort det innan med, men inte alls på samma nivå eller om samma saker. Jag tror nog inte att jag har pratat med någon om hur jag känner med mina allergier och tankar förrän nu.
Så det jag försöker säga är väl att om man känner sig lite udda i skolan och med sina vänner och har mycket som trycker på insidan så ta då kontakt med din kurator, antingen på skolan eller genom din läkare. Jag vet vad det kan leda till att inte prata om det. Det är inte så roligt att ligga inlagd på sjukhuset medans vännerna är ute och firar Halloween.
Kram Emmie
tisdag 16 februari 2010
Tryggare Mat
Hej, nu ska veckan med alla häftiga certifiering vara klar. Lyckades du gå förbi en McDonalds med Filippa Reinfeldt häromveckan kanske? Om du gjorde det så kan det ha varit den officiella certifieringen av McDonalds, Madde P och Cliff från kansliet var självklart där och minglade.
Annars så har vi i UA kämpat med att skriva insändare och debattartiklar för att belysa problematiken kring matallergi och restauranger, och vi har även börjat samla alla våra pressklipp på vår ursnygga hemsida, så nu är det lättare att se vad UA säger i media. Bra va?
Men vad säger du? Blir det lättare att äta ute på restaurang i och med Tryggare Mat-certifieringen eller tycker du inte att det gör någon skillnad? Vi vill höra Din åsikt.
/Erika
Annars så har vi i UA kämpat med att skriva insändare och debattartiklar för att belysa problematiken kring matallergi och restauranger, och vi har även börjat samla alla våra pressklipp på vår ursnygga hemsida, så nu är det lättare att se vad UA säger i media. Bra va?
Men vad säger du? Blir det lättare att äta ute på restaurang i och med Tryggare Mat-certifieringen eller tycker du inte att det gör någon skillnad? Vi vill höra Din åsikt.
/Erika
onsdag 10 februari 2010
Snor i lådan..?
Det kanske inte är självklart för alla er där ute varför vårat medlemsblad heter S.N.O.R. Det låter ju faktiskt inte så överdrivet skoj att få ett kuvert med snor i brevlådan en gång i kvartalet... S.N.O.R står kort och gott för Styrelsens Nyheter Och Rapporter. Ganska fyndigt ändå, va?
Nu i veckan är det dags för oss att kuvertera årets första nummer, som du alltså snart kommer få i din låda. Styrelsen har fyllt det här numret med massvis av nyheter och rapporter! T.ex kommer inbjudan till årets sommarläger, så vänta en vecka innan du bokar in sommarens semester och dubbelkolla med lägerdatumen! Vad som kan avslöjas här och nu är att årets läger kommer att husera i Skåne mellan den 12 och 21 juli.
Nya ansikten kommer att ta plats i S.N.O.R också, för både Cliff och Göran kommer presenteras i detta nummer, om än på olika vis. Göran känns främst igen från förra sommarens läger, då han var en del av kökscrewet. Nu har vi valt att följa med Göran under året för att ta reda på vad han gör när han inte är på läger! Så missa inte våran nya miniserie: "Vad gör han, Göran?"
Så håll ögonen öppna i veckan, S.N.O.R är på väg!
Joanna
Nu i veckan är det dags för oss att kuvertera årets första nummer, som du alltså snart kommer få i din låda. Styrelsen har fyllt det här numret med massvis av nyheter och rapporter! T.ex kommer inbjudan till årets sommarläger, så vänta en vecka innan du bokar in sommarens semester och dubbelkolla med lägerdatumen! Vad som kan avslöjas här och nu är att årets läger kommer att husera i Skåne mellan den 12 och 21 juli.
Nya ansikten kommer att ta plats i S.N.O.R också, för både Cliff och Göran kommer presenteras i detta nummer, om än på olika vis. Göran känns främst igen från förra sommarens läger, då han var en del av kökscrewet. Nu har vi valt att följa med Göran under året för att ta reda på vad han gör när han inte är på läger! Så missa inte våran nya miniserie: "Vad gör han, Göran?"
Så håll ögonen öppna i veckan, S.N.O.R är på väg!
Joanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
