Varför det är så bra att vi samarbetar med varandra

Hej!

Idag skulle jag vilja skriva lite om hur bra det är att Unga Allergiker samarbetar med organisationer i vår omgivning.

Unga Allergiker är ett rätt litet förbund. Vi har ungefär 1700 medlemmar (men det är 1700 medlemmar med ett jävlar anamma!). Flera andra organisationer som också jobbar med funkis-frågor har också rätt få medlemmar.
Då är det väl himla bra att vi samarbetar med varandra?

Om vi utbyter erfarenheter, besöker varandras aktiviteter och bara hörs av lite oftare utvecklas alla organisationer i samarbetet. Ett exempel på ett sådant samarbete är LSU - Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.
Nästan alla ungdomsorganisationer är med i LSU, däribland UA. Genom LSU får vi möjligheten att träffa organisationer vi normalt inte skulle träffa, vi får chansen att åka på utbildningar som bara är till för att göra oss bättre och göra oss starkare som förbund.

Sedan november förra året har jag fått äran att sitta i LSU:s valberedning, alltså de som lägger fram förslag på ny ordförande och ny styrelse. Det är så himla lärorikt att få se hur organisationer som är helt olika samarbetar och gör bra saker tillsammans.

Det borde vi göra oftare!

David Lindvall, vice ordförande

Att bli uppskattad

Att vara engagerad ideellt kan ibland vara otacksamt men ofta så är det de små gesterna som gör det hela värt det. Jag såg t.ex. i tisdags en post-it-lapp ovanför min dator på kansliet där det stod att jag var grym, sms från bästa GS efter ett styrelsemöte med pep-talk eller en extra lång kram när man skiljs åt efter en möteshelg gör det mest värt mödan.

Någon som beskrivit det här väldigt bra är Anna som layoutat senaste numret av S.N.O.R. och vad hon skriver kan ni läsa här.

Vad behöver du får att få den där extra lilla peppen i det du gör i ditt ideella engagemang, skola eller jobb?

/Erika S

Var Gustav Vasa glutenintollerant?

Gustav Vasa åkte längdskidor den 9 mil långa sträckan mellan Sälen och Mora med endast en stav. Till minne av detta, den återvändande Gustav Vasa, hålls varje år skidtävlingen Vasaloppet. Ifall Gustav Vasa kunde åka Vasaloppet idag hoppas jag att han skulle få två stavar - för det är ju trots allt roligast när alla kan delta på så lika villkor som möjligt.

Därför blev jag så glad då jag i måndags åkte Vasaloppets Öppet Spår. Arrangörerna hade verkligen tänkt till så att vi åkare skulle få så lika förutsättningar som möjligt. Vid vätskedepåerna var buljongen som delades ut grönsaksbuljong för alla vegetarianers skull och det fanns glutenfria bullar för de med glutenintollerans. Det fanns folk som kunde bättra på skidornas valla, så att de som var okunniga på att valla fick hjälp, och i spåret gjordes det plats för de personer som hade med sig en ledsagare.

Var Gustav Vasa glutenintollerant, så det är därför det delas ut glutenfria bullar under Vasaloppet? Knappast. Det handlar om empati och förståelse för att vi alla har olika förutsättningar. Olika förutsättningar i vår vardag och olika förutsättningar för att genomföra Vasaloppet. När folk har insett det och gjort vad de kan för att så många som möjligt ska kunna delta på lika villkor, då blir jag glad. Så glad att jag faktiskt orkade ta mig genom de 9 milen (med lite astmamedecin i midjeväskan).

Vad kan Du göra för att de i Din omgivning ska kunna delta?
//Nina

Fotboll...

Nu har man väl kommit igång igen efter sportlovet och allt.
För mig så var mitt sportlov lika med ett kärt återseende av en gammal sport. Fotboll. När jag var åtta år höll jag på med fotboll. Men av någon anledning så slutade jag. Vet inte riktigt varför. Men i alla fall så gick jag på fotbollskola under sportlovet. Det var precis som att ha träffat en gammal vän igen. Shit vad roligt det var. Och jag blev förvånad över min förmåga. Jag tänkte "fotboll 6 år sedan kommer säkert inte ihåg någonting" men nä så var det tydligen inte. Så nu nästa vecka ska jag börja i Lund i ett fotbollslag. Som jag längtar.
Fast just nu har jag annat att se fram emot. Imorgon åker jag upp till Stockholm igen för ett roligt styrelsemöte :D

/Sofia O.

Dopar sig astmatiker?

Nu med skid-VM i Norge så finns det mycket kul att titta på från soffan. Härligt att se andra göra bra ifrån sig och tävlingar är alltid kul, och jag blir superpeppad inför min egen träning av att se andra göra bra resultat.

När det kommer till längdskidåkning så är Marit Björgen dominerande. Kul att någon lyckas med något. Synd bara att astmamedicin och medicinering för en funktionsnedsättning ska kallas doping. Astmamedicin ger inte heller några större förbättringar för en person utan astma, men för en astmatiker så innebär det möjligheten till att delta på lika villkor.

Björgen ska dessutom ha de intyg som krävs för att få använda astmamedicin även om den är dopingklassad. Anna Haag har även gått ut med att hon tar astmamedicin för sin astma för att ha möjlighet till att delta på lika villkor.

Eller som Anna Haag säger: Har man astma måste man ha medicin. Det är ungefär som att man behöver glasögon om man har dålig syn. (källa)

Är det doping att medicinera för en funktionsnedsättning? Är det då doping att använda linser vid skidskytte?

/Erika S

Tid.

Tid är en konstig grej... den går så långsamt, och så snabbt. En dag i skolan går jätte långsamt men tänker man efter känns det som om det var bara några veckor sen man åkte longboard vid stranden i shorts och t-shirt. Konstigt. Eller? Jag har ingen aning om varför. Det beror kanske på rutin, vi vet hur, var och när allting i våra liv ska ske. Näst intill i alla fall. Dagarna, veckorna och månaderna flyter ihop. Det går långsamt när det väl händer, just då, men efteråt känns det bara som en glimt i det stora hela.

Jag har aldrig haft ett nyårslöfte, men i år tänkte jag att jag i alla fall skulle försöka göra någonting varje dag som var värt att minnas. Det gick ju sådär... Nån gång har jag hört någon säga: livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns. Jag tror att det stämmer.

/ Herman Z

Skolor alltså! Suck, DUBBELSUCK!

Den senaste tiden har jag fått mail om att den svenska skolan inte riktigt sköter sig när det kommer till allergi och astma. Jag får mail av medlemmar som har svårt att delta i undervisningen och överhuvudtaget vistas i skola på grund av sin doftöverkänslighet. Skolan gör ingenting för att förbättra miljön, INGENTING.
Jag kommer ihåg när jag själv gick i skolan och jag ibland fick fil att äta till lunch. FIL! För att de hade glömt min ”allergimat”, tur för dem att jag ännu inte blivit laktosintolerant. Att anse att en tolvåring ska orka en hel skoldag med endast fil och flingor i magen är absurt. Jag har även blivit serverad torra biffar utan sås och fått höra att jag kan ta samma sås som tillhör fisken. Tur att jag själv insåg att det var fiskleverolja i såsen och att jag inte kan äta den heller. Jag är väldigt allergisk mot fisk nämligen. Jag slutar andas om jag får i mig det. Att jag inte tålde fisk förstod de (nästan alltid) på skolan, men att koppla det till att jag förmodligen inte tål fiskleverolja i så fall var för svårt. Lova mig att säga ifrån om skolan inte hjälper er eller hör av er till skolinspektionen.

// Sofie