Vilket gäng!!!

Som nämnt redan här nedanför redan så är Almedalsdelegationen hemma från politikerveckan. Helt plötsligt var det bara slut.

Under en vecka var det mycket som hann hända. Minst sagt. Jag träffade hela styrelsen tillsammans för första gången. Och efter en vecka tillsammans, en vecka arbete i Almedalen flera timmar per dag och annars sovandes i radhuset ett stenkast därifrån, kan jag lugnt påstå att jag lärt känna dem allihopa. I grupp, och var för sig.

Jag kan bara konstatera att varje UA-medlem måste känna stolthet och glädje åt att ha gett våra förbundsstyrelsemedlemmar mandat i två år. Vilket grymt gäng de är! (Önskar jag fick hänga med dem lite mer ofta...)
Halva styrelsen sitter sin andra eller tredje period medan den andra hälften sitter sin första. Men det avslöjas inte genom deras engagemang. Sju helt olika personer, med fräscha idéer och som inte räds att genomföra det de antar sig! Det gjorde mig inte alls så mycket att jag var hemifrån i tre veckor, för jag fick spendera den sista med er!
Jag hoppas verkligen att de själva vet hur bra dem är, som individ och som grupp. Annars måste jag nog skriva en bok på temat? Och det har jag inte tid nu, för jag skriver olika projektansökningar och lägger grunder för olika strategi. Det är min nya grej. (Medan andra är på semester ;))


Jag hade egentligt tänkt att skriva en lång sammanfattande text om förra veckans politikermöten. Men det får vänta. Det kommer senare i veckan. I veckan kommer vi även att publicera sammanställningen av våra (o)tillgänglighetskollar av olika mingel och seminarium från förra veckan! Den nyfikne håller ut va! Jag återkommer med de två delarna senare i veckan.

Hörs snart igen!
//Joanna

Flyt på resan!

Precis som alla andra allergibarn har jag av och till, mer eller mindre, under min uppväxt blivit överbeskyddad av mina föräldrar. Naturligtvis i all välmening, då de varit oroliga för att jag ska bli sjuk.

Mina föräldrars oro har nog varit störst i samband med utlandsvistelser när det kan vara svårt att få lokalbefolkningen att förstå allvaret med matallergi, läsa innehållsförteckningar, sätta sig in i de lokala sjukvårdsrutinerna osv. Och jag har också blivit sjuk, såväl på hemmaplan, som i grannbyn och utomlands. Så när jag under årets semester skulle bege mig till Sardinien, strax väster om Italien, hördes viss oro i mammas röst. Trots att jag vid det här laget inte är något ”barn” och trots att jag flertalet gånger varit utomlands med mina allergier.

Men ur allergisynpunkt var denna resa annorlunda. Den var ren och skär ”allergilyx”.

Lyxen som denna resa bestod i var flera: dels hyrde jag och min livskamrat en lägenhet där vi kunde laga vissa måltider själva. Personalen i matbutikerna var mycket hjälpsamma och trevliga, även om deras engelskakunskaper inte var de allra bästa. Dels hyrde vi av en svensk kvinna och hennes sardiske make, där den förstnämnde såväl talade som skrev både svenska och italienska flytande. Med vår tillfälliga ”hyresvärdinnas” hjälp författades ett dokument där det på italienska förklarades att jag kan dö av att inta minsta spår av mjölk, ägg och allt det där. Jag fick också en ypperlig guidning av de italienska delikatesserna, för att veta vad jag ur allergisynpunkt skulle undvika. Allt detta sammantaget gjorde att jag faktiskt kunde smaka en hel del inhemsk mat och njuta av en massa godsaker, helt utan ett enda allergiskt utslag på hela veckan!













Som om det inte vore nog med lyxen: vår svensk/sardiske hyresvärdinna skrev dessutom längst ned på min allergilista att jag är generalsekreterare för ett allergiungdomsförbund i Sverige. Så nu har jag gjort reklam för UA även på Sardinien!

Med vänliga hälsningar

Madeleine

Segretaria generale
della unione nazionale svedese
dei giovani allergici