Brake a norm!

Strukturer, normer och värderingar. Det är fenomen som kan tyckas svåra att förstå och ännu svårare att förändra. Vi stöter på dem på skolan, på jobbet, i tunnelbanan - ja, överallt. Även i Unga Allergikers verksamhet.

I tre dagar har jag varit på en sommarakademi som handlade om normbrytning. Det var LSU och Sida som tillsammans ordnade akademin, där deltagare från ungdomsorganisationer och civilsamhället i Kambodja, Kenya, Libanon, Sverige, Vitryssland och Zimbabwe fanns representerade. Det var mycket inspirerande och givande!

Att vara medveten om vilka normer och strukturer som finns runt omkring oss och reflektera över dessa är viktigt. Varför har en del personer mer makt? Varför ses vissa saker och beteenden som mer "normala" än andra? Vilka fördelar har du och vilka värderingar har du skapat av dem? Och ännu viktigare att fundera över - hur påverkar de här normerna och strukturerna ditt beteende och vad får de andra personer att känna? 

Det tar kraft, ibland även mod, att våga fundera över och bryta normer och strukturer. För en del kan det vara väldigt känsligt, vilket det är viktigt att ha förståelse för. Normbrytning och strukturförändringar är en process som kan kräva ökad förståelse, attitydförändringar och diskussioner. Men det är oerhört viktigt att förstå hur betydelsefullt det är att lägga ned tid på det. 

Om fler känner sig välkomna och kan delta i samhället så är det en vinst för alla. Samma sak gäller inom Unga Allergiker. Ifall vi får ett mer inkluderande förbund kan vi få en ökad mångfald, där en större del av vår målgrupp finns representerad. Förutom att det skulle vara trevligt kan vi då dessutom få mer kunskap om vår målgrupps livssituation och effektivisera vårt arbete för ett samhälle som är tillgängligt för barn och unga med astma, allergi och/eller annan överkänslighet.

Har du tips eller idéer på hur vi kan skapa en ökad mångfald hos Unga Allergiker? Kommentera i så fall gärna på det här inlägget, eller maila till styrelsen@ungaallergiker.se

//Nina

Om jag vågar så vågar du!

Vilka av er i UA har någon gång valt att inte fråga om det inte finns godare mat än den "allergikost" som erbjuds?
Vilka av er i UA har någon gång valt att inte säga till när någon ätit nötter/rökt/skalat apelsiner/vad helst som gör dig sjuk för att inte verka "jobbig"?
Vilka av er i UA har någon gång valt att gå undan till ett avskilt område för att ta er medicin när ni blir sjuka?
Vilka av er i UA har någon gång tänkt "imorgon så ska jag våga säga ifrån"?

Jag tror det finns flera av er där ut som svarat ja på någon eller flera av dessa frågor. Min fråga till er är varför?

Att ha en funktionsnedsättning (astma/allergi) behöver inte innebära ett funktionshinder (att astman/allergin begränsar ditt vardagliga liv).

Vi kan alla säga ifrån. Vi alla vågar.

Jag har länge sett mig som den där lilla mesen som hellre går undan än att säga ifrån. Men jag har fått nog. Jag orkar inte det längre.
Jag ska inte låta något begränsa min vardag. Och jag ska verkligen inte låtan någon annan begränsa den. I och med detta vill jag inte heller att någon ska begränsa någon annans liv.

I helgen gjorde jag något för första gången. Jag stod upp för alla er allergiker där ute och jag vill att ni gör mig sällskap. Jag vill att ni säger till när någon gör så att ni mår dåligt, jag vill att ni kräver god och bra mat i skolan, på arbetsplatsen eller varhelst ni vill äta.
Men främst vill jag att ni ska vara stolta över de ni är och inte skämmas över er astma/allergi.

Slå näven i bordet
Ta ingen skit
Stå upp för att leva ett liv utan begränsningar (för om jag kan göra det, så kan du det också!)

/Erika

Ensam är inte stark

Det jag tycker är bäst med UA är alla medlemmar. Som individ kan det vara svårt att göra sin röst hörd. "Jag kan inte gå på krogen för att de serverar nötter" - hur många lyssnar? UA samlar medlemmar så att vi tillsammans kan stå starka och nå ut med våra åsikter.

Även som ett riksförbund kan det tyvär vara svårt att lyfta allergifrågor, det är lätt att de glöms bort i politikernas häftiga debatter om skatter, äldervård m.m. Men det är viktiga frågor som berör många. I flera fall är förbättringarna som går att göra något som gynnar alla, inte bara allergiker eller astmatiker. Skulle inte alla må bättre ifall t.ex. våra skollokaler alltid var damfria och hade bra ventilering? Det är dit vi måste fortsätta att sträva, tro på att det går att påverka.

Jag ser alla medlemmar som UA:s största tillgång, det är tack vare Er som vi kan fortsätta vårt arbete som förbund. Det är Ni som gör mig motiverad att fortsätta kämpa.
Tillsammans kan vi förändra.

Mvh
Nina Nilsson, förbundsstyrelsen