tisdag 4 mars 2014

Medlemsrapport: Hanna om jordnötter på konsert

En av våra medlemmar, Hanna, gästar bloggen och skriver om sina upplevelser kring och under en konsert i helgen. Hur viktigt är det att servera jordnötter, när det finns människor som är allergiska och kan bli allvarligt sjuka? 

Hej!
Jag heter Hanna Roth, är 21 år och kommer från Örebro. Just nu går jag första året på Vara Folkhögskolas radiojournalist-linje och trivs som bara den med att utbilda mig till radiopratare!
Förutom det så sysslar jag med hästar och musik! Men nog om mig, det finns något som jag har fått kämpat med hela mitt liv, som jag aldrig någonsin kommer komma ifrån. Något som är väldigt jobbigt, men som man helt enkelt måste lära sig att leva med. Jag är väldigt allergisk mot nötter, och inte minst jordnötter. Jag kan absolut inte äta det, men kan inte heller ens vistas i samma rum som jordnötter. En hemsk allergi som jag skulle göra vad som helst för att bli av med. För det är jobbigare än vad man tror.

Jag har fått anpassa mig hela mitt liv efter mina allergier. Att låta bli att äta nötter, visst, det klarar jag av. Men rädslan, oron och paniken som stryper mig hela tiden över att kanske få i sig ett litet spår av en nöt, eller att komma i kontakt med det luftburet, den är fruktansvärd.

Jag vill berätta om en speciell händelse som hände i helgen, när jag var på Avicii-konserten på Tele2 Arena i Stockholm. För här ser man verkligen hur liten förståelsen för oss allergiker är. Jag hade lika gärna kunnat dött, men att få folk att förstå det, är inte helt lätt.

Hanna, i mitten i svart tröja, omgiven av sina vänner på Avicii-konserten.

I lördags skulle jag iväg på en grej som jag hade sett fram emot hur lång tid som helst. Jag och mina vänner skulle på Avicii på Tele2 Arena, och hela jag var pirrig och lycklig inombords för att jag skulle få uppleva det tillsammans med mina fina vänner. Tyvärr behövde jag oroa mig från stunden jag bokade biljetterna (i oktober) till jag var ute ur arenan ifall jag skulle klara av kvällen. Då jag är extremt jordnötsallergisk (vilket väldigt många andra också är, inte bara jag som folk verkar tro) så klarar jag oftast inte av att ens vistas bland jordnötter vilket fick mig lite orolig till Avicii-konserten. Eftersom att det oftast finns barer på större evenemang och man då brukar sälja jordnötter, valde jag att kontakta arrangörerna innan, både via telefon och på mejl och fråga om det skulle säljas - och om det kunde finnas möjlighet att inte sälja det under evenemanget. Jag fick aldrig något svar, men tänkte att jag åker dit tidigt den dagen konserten är och pratar med dom på plats.

14.30 var jag utanför Tele2 arena och letade ansvariga för evenemanget, fick kontakt med några vakter som inte hade den blekaste, men som skulle göra deras bästa för att få kontakt med någon som visste. Tillslut fick chefen över vakterna (tror jag det var) kontakt med en ansvarig över själva evenemanget och barer, som sa att det skulle säljas jordnötter och att det absolut inte fanns någon möjlighet att inte ha någon försäljning av jordnötter. Hur nu det kan vara så viktigt undrar man ju. Men det jag fick till svar, som alltså var deras anledning att dom var tvungna att ha kvar försäljningen: var att dom redan hade börjat med skyltningen i barerna. Det skulle bli sååå krångligt att ta ner skyltarna. Jordnötsallergi kan ju vara så pass allvarlig att det inte är så lätt att faktiskt kvävas till döds, då halsen/tungan svullnar upp, om en allergiker kommer i kontakt med det på något sätt. Så är det för mig. Det förklarade jag, men trots det var skyltningen ändå viktigare.

Men som sagt, det var inte något som arrangörerna tyckte gjorde något så dom struntade i mig och körde på som vanligt. Då blev det läge för mig att fundera hur jag skulle göra, för på konserten ville jag. Men då blev jag medveten om att det helt och hållet blev en chansning för mig att vistas där inne under en så pass lång tid. Ska tillägga att man som nötallergiker måste chansa här i livet för att kunna åka med bl.a. kollektivtrafiken, flygplan, båtar, eller vistas ute på bland annat nattklubbar eller restauranger. Det som var bra då var att eftersom vi hade kommit dit så pass tidigt så stod vi allra först i kön och kunde satsa på platser längst fram. Alternativet att stå längst bak närmast utgångarna fanns inte, eftersom att baren med jordnötsförsäljningen var längre bak. Så jag och mina vänner satsade på plats längst fram, vilket vi gladeligen fick. För att oron skulle lägga sig lite iallafall tog jag allergitabletter i förebyggande syfte (det är egentligen inget som hjälper överhuvudtaget om jag ändå skulle komma i kontakt med nötter. När vi kom in och på plats längst fram pratade jag med vakterna, som blev lika upprörda dom över att dom envisades med att sälja jordnötter trots allergier. Men dom lovade att hålla koll på mig under konserten, kollade hur mina adrenalinsprutor fungerade och såg även över att sjukvården som fanns där var redo ifall att jag skulle bli plötsligt dålig. TACK till ordningsvakterna där vill jag säga nu, utan er där hade jag troligtvis varit ännu mer orolig eller fått välja att riva sönder konsertbiljetten värd 600 spänn och gå hem och sura och missa något jag sett fram emot en lång tid.

Jag var livrädd under hela konserten. Jag försökte släppa det, för jag hade verkligen hur roligt som helst. Tryggheten blev större också då jag hade mina fina vänner på plats som vet precis hur dom ska göra om det händer något. Men det är ändå svårt att släppa den oron, och paniken.
Som tur var så klarade jag mig hela konserten. Troligtvis endast på grund av arenans storlek - att doften inte spred sig just till mig, då för att jag stod allra längst bort i från baren, där jag befann mig bland folk som var där för att dansa järnet till Avicii och inte för att frossa i nötter. Men, allt handlar också om en himla TUR. Jag, eller någon annan allergiker hade lika gärna kunnat blivit fruktansvärt dåliga och behövts föras till närmaste akutmottagning. Men ibland kan inte ens det hjälpa och då blir det dödsfall istället. Jag kan ändå tänka att det var otur att jag inte blev sjuk på så sätt att då kanske arrangörerna fattat hur illa det kan bli? Skulle det kanske behövas lite dödsfall här å där under några konserter för att dom kanske ska ta ett litet extramöte om det fortfarande ska säljas nötter i barer under konserter. Troligtvis hade kanske inte ens dödsfall hjälpt till att få en liten tankeställare?

Jag är besviken och arg på att det var så jävla viktigt att sälja dom där nötterna. Det är inte bara jag av alla 40 000 personer som är allergisk. Det kan jag garantera.
För handikappade finns det även svårigheter att gå på konserter eller olika evenemang, MEN dom kan ändå gå för det oftast är handikappanpassat. Likaså djurallergiker. Dom kan åka tåg, vistas på caféer och restauranger, utan att behöva oroa sig då det är anpassat för dom. Men det är inte anpassat för andra allergiker, inte någonstans. Skulle de hindra dem från att kunna gå på konserten, på samma sätt som mig? Nej, jag tror knappast det.

Många kanske tänker att jag får skylla mig själv som ändå väljer att gå på konserter, men vad ska vi allergiker göra? Sitta hemma och ruttna och strunta i att leva för att jordnötter är så viktigt för en del personer att äta medan de super sig fulla. Jag vill med det här dela med mig av mina tankar och min berättelse, så kanske någon iallafall tänker till. Det här problemet finns överallt, vissa har fattat grejen med det - och då valt att inte sälja jordnötter på vissa ställen - t.ex. restauranger och liknande. Men vissa har inte fattat någonting, och stänger ute allt som har med det att göra. Det är som att jag hoppas att det någon gång händer något som gör att arrangörerna får sig en tankeställare. Självklart vill jag inte att någon ska behöva bli sjuk av allergier, och jag vill knappast vara med om det själv. Men ibland undrar jag om det inte skulle vara bättre ändå för att få folk att förstå.

Trots det här, var det här en av de bästa kvällarna i hela mitt liv. Att Avicii under konserten skulle leverera det bästa någonsin och få mig helt galet glad och lycklig, det visste jag redan, och så var det verkligen. Det var en oslagbar kväll som jag aldrig kommer glömma, aldrig. Men som sagt, det var helt Aviciis förtjänst. Musiken, stämningen, mina vänner, de oerhört trevliga och snälla vakterna gjorde också att den här kvällen blev något så fruktansvärt bra. Det här är något som hade kunnat gått illa, för mig eller någon annan med samma allergi.

Jag vädjar till alla att sprida sina historier, eller den här som jag nyss berättat, till folk så alla får mer kunskap och förståelse. Jag måste samtidigt tacka er som verkligen har förstått och har gjort något för att göra skillnad. Bara att respektera allergiker på flyg eller andra färdmedel, tåg, buss osv, eller att skippa den där nötchokladen i biosalongen - det gör skillnad och kan helt enkelt bli ett dödsfall mindre. 

Tack för mig. Ta hand om er och försök att alltid ha det här i åtanke. Nötallergiker finns överallt, dagis, restauranger, på ditt jobb, på din skola... Och inte vill du orsaka något?

Kärlek på er.
/Hanna Roth

8 kommentarer:

  1. Väldigt bra skrivet! Jag har själv haft luftburen jordnötsallergi och vet exakt vad du menar med ständig oro, otrygghet och jag kände framförallt att jag var ett hinder i sociala sammanhang. Även om personer i ens omgivning förstår, stöttar och anpassar sig så finns det många som inte gör det tyvärr (likt personalen du träffade). Det är en ständig kamp!

    Som jag skrev så har jag haft luftburen jordnötsallergi och det känns väldigt konstigt att skriva haft, för fram tills förra veckan har jag hela mitt liv anpassat mig, undvikit olika sorters arrangemang, restauranger osv och har fått panik så fort jag sett jordnötter eller känt minsta lilla doft av dem. Förra veckan hände något magiskt som jag hoppas även händer dig och alla andra med luftburen allergi, man kunde konstatera att jag har blivit av min luftburna allergi efter en utredning hos allergiläkaren. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv och jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag numera kan vistas i miljöer där det förekommer jordnötter. Nu ska jag jobba vidare med den mentala biten och övervinna rädslan som sitter kvar.

    Nu tillbaka till varför jag kommenterade detta inlägg, din historia berörde mig väldigt mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först och främst: Tack för att du läste! Ja, den här oron med att aldrig veta hur det ska bli den här dagen... Ska man klara sig eller inte? Den är fruktansvärd.
      Att folk inte anpassar sig, det är jag van vid. Så ser samhället ut, men att folk inte bryr sig, DET är skrämmande och nu måste det ske en förändring.

      Åh, vad skönt att höra att du blivit av med den. Men hur går det till? Jag visste inte ens att man kunde bli av med en luftburen allergi... Men du kan fortfarande inte äta jordnötter?
      Jag får hoppas att jag någon dag har samma tur som dig.
      Tack för din fina kommentar! Dela gärna den här berättelsen på facebook eller andra sidor så fler läser och kan få mer kunskap och förståelse om oss allergiker!

      Radera
  2. "Likaså djurallergiker. Dom kan åka tåg, vistas på caféer och restauranger, utan att behöva oroa sig då det är anpassat för dom." Helt fel - en djurallergiker (speciellt med astma) kan ha det precis lika jobbigt som du i sådana situationer. Ingenting är anpassat för oss heller och folk har katthår på tröjorna och spår av djur allt som oftast och det kan betyda döden för mig med. Att inte kunna sitta med sina vänner på en föreläsning för att det på raden framför sitter en kattmänniska och det kan ge mig ett astmaanfall, det är rätt sorgligt det med. Oron finns där hela tiden, för folk tänker inte alls på att en tröja med katthår kan ge någon ett astmaanfall. Så snälla, tänk dig för innan du skriver att vi djurallergiker har det mycket lättare. Jag förstår hur du upplever det, jag förstår att detta var en tragisk upplevelse och att du bara hatar världen som säljer jordnötter, men det finns andra som har det lika illa. Tänk på det! Annars - skitbra skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Likaså kan det kliva på en med hund på bussen..väldigt obehagligt.

      Radera
    2. Hej!
      Jag läste igenom det jag skrev om djurallergiker, och kan förstå att det låter som om jag tycker att det är så mycket lättare för er med djurallergier än oss andra. Men det är inte så jag menar. Jag har många kompisar som är allergiska mot djur, både katter, hundar, hästar och andra djur. Då jag håller på med hästar själv vet jag om att det är viktigt för mig med klädbyten/duschar och sånt innan t.e.x jag ska ut bland folk.
      Det jag ville få fram är mer att det faktiskt är mer anpassat för djurallergiker på till exempel tåg och caféer. På de flesta tåg är det djurförbud förutom i en vagn iallafall. Det finns knappast en utvald vagn där man kan äta snickers för att man inte får det i resten av vagnarna (pga nötallergiker), men jag hoppas på att det någon gång blir det, det hade varit en dröm. Samma sak när det gäller restauranger och caféer - 99,9 procent av alla ställen har djurförbud. Trots det är jag medveten om att folk kan slarva med sin hygien eller kläder tyvärr. Men inte finns det helt nötfria caféer? Aldrig har jag stött på något iallafall.
      Jag är otroligt medveten om att ni också kan ha ett riktigt helvete, det vet jag mycket väl om. Hoppas du förstår nu vad jag menar iallafall, för jag vill inte trampa någon på tårna. Det finns många saker som kan bli bättre och som vi borde få mer förståelse för i vårt samhälle. Bara som exempel är det oss astmatiker, allergiker och handikappade eller olika funktionsnedsättningar... Listan kan göras lång tyvärr.
      Ha det så bra och tack för att du läste! Kämpa vidare med din djurallergi <3 Det är bra du skriver om den så kan fler tänka på det också!

      Radera
  3. Vilket vidrigt snyftinlägg

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet! Jag önskar att fler förstod hur luftburna allergier kan begränsa hela ens liv om man aldrig chansar och riskerar att dö för en konsert eller flygresa. Så ska det ju inte behöva vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Och tack för att du läst! Ja, jag önskar detsamma... Hoppas att den här berättelsen kan göra lite skillnad iallafall...!

      Radera