Tillgängligt för alla?

Tillgänglighet är ju något som UA strävar efter. När jag nu (fortfarande) befinner mig i Kanada så har mitt tillgänglighetstänk hamnat i bakvattnet, jag är inte längre lika allert när jag smyger omkring på olika upptåg, men Madde P's senaste blogginlägg fick mina tankar på rätt spår igen.

Jag bor i ett studentrum mitt på campus och jag trivs jättebra, men jag är heller inte allergisk mot damm och kvalster. Hade jag varit det så hade jag, troligtvis, haft lite problem.

I den sal som jag sitter i nu har heltäckningsmatta, rummet jag brukar hänga i har heltäckningsmatta, mina vänners rum har heltäckningsmatta och mitt rum har, gissa vad, heltäckningsmatta. Alltså alla rum som jag är i när jag inte är på lektion har heltäckningsmatta (nej, toaletterna har inte heltäckningsmatta det hade varit riktigt äckligt).

Jag befinner mig alltså i ett land där majoriteten av alla rum har heltäckningsmatta, och det är inte helt lätt att städa dem. Tro mig, jag vet inte hur många gånger som jag och min vän har försökt dammsuga upp glas-splitter från hennes golv, det går inte!
Jag bor alltså i ett rum som aldrig blir riktigt rent. Damm finns överallt, och jag har faktiskt slutat bry mig. Jag klarar mig ändå.

Men räcker det med att klara sig? Ska jag inte ha möjligheten att bo i ett städat rum utan damm?

Det är bara att inse, hade jag varit i Sverige så hade jag tagit itu med problemet. Lobbat för att få bort heltäckningsmattorna, men traditionen är annorlunda här, det är acceptera det läget som är nu.



Fast jag kan ändå inte sluta fundera över dem som är allergiska mot damm och tvingas in i dessa studentrum. Ska jag som student bara acceptera detta? Och framförallt ska jag som utbytesstudent inte stå upp för mina rättigheter till ett boende där jag mår bra?


Eder vice förbundsordförande E.