Om jag vågar så vågar du!

Vilka av er i UA har någon gång valt att inte fråga om det inte finns godare mat än den "allergikost" som erbjuds?
Vilka av er i UA har någon gång valt att inte säga till när någon ätit nötter/rökt/skalat apelsiner/vad helst som gör dig sjuk för att inte verka "jobbig"?
Vilka av er i UA har någon gång valt att gå undan till ett avskilt område för att ta er medicin när ni blir sjuka?
Vilka av er i UA har någon gång tänkt "imorgon så ska jag våga säga ifrån"?

Jag tror det finns flera av er där ut som svarat ja på någon eller flera av dessa frågor. Min fråga till er är varför?

Att ha en funktionsnedsättning (astma/allergi) behöver inte innebära ett funktionshinder (att astman/allergin begränsar ditt vardagliga liv).

Vi kan alla säga ifrån. Vi alla vågar.

Jag har länge sett mig som den där lilla mesen som hellre går undan än att säga ifrån. Men jag har fått nog. Jag orkar inte det längre.
Jag ska inte låta något begränsa min vardag. Och jag ska verkligen inte låtan någon annan begränsa den. I och med detta vill jag inte heller att någon ska begränsa någon annans liv.

I helgen gjorde jag något för första gången. Jag stod upp för alla er allergiker där ute och jag vill att ni gör mig sällskap. Jag vill att ni säger till när någon gör så att ni mår dåligt, jag vill att ni kräver god och bra mat i skolan, på arbetsplatsen eller varhelst ni vill äta.
Men främst vill jag att ni ska vara stolta över de ni är och inte skämmas över er astma/allergi.

Slå näven i bordet
Ta ingen skit
Stå upp för att leva ett liv utan begränsningar (för om jag kan göra det, så kan du det också!)

/Erika