Lyckan i att få göra som alla andra

Sedan jag kom in i tonåren har mina allergier försvunnit, en efter en. Jag är en av de lyckligt lottade som har vuxit ifrån nästan alla mina allergier. Igår testade jag att äta mandel, och även det gick bra. Den där lyckan jag känner när jag får äta något nytt, upptäcka outforskade områden - det gör mig så glad!

Det bästa med att allergierna växte bort var att jag (hur sjukt det än låter) kunde göra fler saker och kände mig mer normal. När jag var liten insåg jag inte hur onödigt mycket jag lät min allergi begränsa min vardag. Det var först när jag började kunna följa med kompisarna och fika, kunde köpa popcorn på bion och kunde äta glassen som delades ut på skolavslutningen - det var först då jag förstod hur mycket jag hade avstått från för min allergi.

Jag minns första gången jag var på ett café och beställde fika. Det kändes så lyxigt och jag var sprudlande glad. Att ta en fika är något som många gör minst en gång i veckan, en vardagsgrej. Men jag hade aldrig gjort det i hela mitt liv. Att sitta där och fika, precis som alla andra, det var lycka.

Den lycka som jag upplevde första gången jag satt på ett café, första gången jag slapp ta med egna popcorn till bion, första gången jag åt glass på skolavslutningen som alla andra, den lyckan vill jag att alla ska kunna uppleva. Lyckan åt att kunna göra som alla andra, att inte behöva avstå från något för sin allergi. Det finns sätt att baka glutenfria bullar. Det går att skriva vilken olja popcornen på bion är poppade i. Det är inte så svårt att köpa mjölkfri glass till skolavslutningen.

Många av de hinder jag som allergiker stötte på hade lätt gått att undvika. Det handlar om hur pass villig omgivningen är att göra de där små förändringarna, som betyder så pass mycket för många allergiker. Det är förändringar som borde vara självklara och något som vi borde kunna kräva.

//Nina