måndag 18 juli 2011

Fotbollsyra och det är fantastiskt!

(bild lånad av Sydsvenskan, http://skalman.sydsvenskan-img.se/sydsvenskan/70080f5b08190904344f8b769c3a73c4/704/396/archive/00981/Sverige704_981775a.jpg)


Helt plötsligt känns det som om hela mitt liv handlar om fotboll. Det känns inte så främmande för mig. Jag har spelat fotboll, i säkert 8 år eller så. Jag var ingen stjärna, inte alls. Jag spelade de sista minuterna av matcherna, om vinsten var säkrad, jag slog inga fina frisparkar eller gjorde så många mål. Men det var kul, jag tyckte det var roligt. Mest för att jag gillade mina lagkamrater och för att vi var ett stort härligt gäng där alla var välkomna. Och vi hade alltid roligt tillsammans.

Trots mina fotbollsår så har jag aldrig tyckt att det där med fotboll är så kul. Visst, stora mästerskap, men inte annars. Nu har ju VM precis avslutas och Sverige spelade hem ett brons. Var det bara jag som satt bänkad hela matchen? Likaså igår kväll, rysaren! Jag hejade varken på Japan eller USA, men bet ändå naglarna under straffarna!

Idag möttes det svenska landslaget på Landvetter. På radion hörde jag intervju med Marie Hammarström och hon fick så klart svara på frågan hur det kändes efter målet (det snyggaste målet). I GP kan man se hur deras kväll kommer bli. Kanske ska jag ta cykeln in till Avenyn och vinka lite senare i kväll?



Och mer fotboll kommer det att bli! Jag bor ju i Göteborg. I Göteborg spelas varje år en av världens (!!!) största fotbollscuper för ungdomar, Gothia Cup. Blandade känslor inför den här veckan egentligen. För det betyder så många olika saker. Det första jag tänker på är överfyllda bussar med ungdomar som är högljudda och luktar svett (hej fördomar). Tanke två: omkring 120 lag/h kommer röra sig i mitt närmsta närområde i vecka nu, hela dagarna, för jag bor intill strax över 30 fotbollsplaner. Det är sjukt mycket folk/spelare/tränare/funktionärer/föräldrar/bussar/parkeringsplatser/gräsklippare/vatten/etc etc som kommer röra sig här. Avskräckande? Ja och nej.

Jag tänkte ta en kvart luft på lunchen idag... kom hem en timme senare. För jag fastnade mitt i smeten. Frivilligt! Det går ju inte att undvika att bara kolla läget nere vid planerna. Vad händer? Jag fastnade vid tredje planen jag passerade. Två lag, tjejer i 14 års ålder ungefär, det ena nog svenska (sponsrat av ica) och det andra amerikanskt (tränare med grov röst och tydlig amerikansk accent). Sjukt spännande match. Jag kollade en och en halv halvlek, sen kom jag på att jag bara skulle tagit en kvarts promenad. Men man fastnar så lätt i stämningen där nere, alla lagen, föräldrarna, språken som surrar, bollar som flyger tätt över ens huvud. Man slås också av vilket otroligt gigantiskt projekt det är att rodda ihop en av världens största fotbollscuper! Och vad det jobbet och slitet innebär för alla besökande, vilken glädje hela veckan är och vilken mötesplats det är!

Jag har ändrat inställning, jag ska sluta klaga på svettiga, fulla bussar, jag gillar ju allt det andra!

Peace out!

2 kommentarer:

  1. Gothia cup -precis så är det! Man fastnar i stämningen. Underbar vecka, detta...

    SvaraRadera
  2. JA! Verkligen! Det är en helt fantastisk veckan. Tänk hur många möten som uppstår varje dag, och vilken resa vilka ungdomar gör, från Mölndal och från Bolivia eller Namibia eller Mongoliet. Det är så häftigt, man måste gilla det (fastän det luktar svett)
    /Joanna

    SvaraRadera