söndag 28 juni 2009

Sommar, sommar, sommar!

Det är vaaaaaarmt! För mig är det ett tydligt tecken på att vi nu övergått från sprallig vår till laid-back-sommar. Ett annat rätt uppenbart tecken kan vara täcket som klibbar ikapp med dina pollenkliande ögon när en envis sol strålat sig igenom diverse persienner för att väcka dig ur den tunga sömn som lite överdriven värme gärna för med sig. Och som vanligt får man ju inte klaga på att det är varmt eftersom man spenderat större delen av de senaste 8 månaderna med att beklaga sig över frånvaron av just den här värmen och solen. Så några klagomål är inte tillåtna för då riskerar man tvångsflytt till ett fiskluktande och kyligt nordnorge. Eller i alla fall lite sura blickar från alla sol-fascister som nu är i högform på stränderna i sina minimala badbyxor och solkepsar insmorda i olja.
Men det är väl helt okej det här med värmen så länge man får bada! Det är badningen som gör det hela värt, att stroppa omkring på stan utan närhet till vatten i 28-gradig värme är inte så ballt. Det vet ju alla. Jag var till exempel och badade idag vilket var ett mycket bra beslut ( trots 17-gradigt vatten, 11 svimmade 14 dog).

När jag var 4 år eller så upptäcktes det att jag var allergisk mot fisk och skaldjur (bland annat) vilket innebar köttbullar istället för fiskbullar i bamba ( det betyder skolmatsal och är inte slang utan ett riktigt ord), i alla fall när det inte var dillkött vilket var mycket mer av ett nerköp enligt mig. Jag var med andra ord för det mesta rätt nöjd ändå. Efter att antal år sa min läkare att det nog var safe för mig att testa att äta fisk igen, bara kolla vad som hände liksom. Aldrig i livet tänkte jag som ju vid det här laget utvecklat en stor motvilja mot allt som har med kombinationen hav och mat att göra. Hellre en kallsup än en slemmig torsk till middag! Inte så konstigt egentligen om man vet att något är farligt för en att man odlar lite hat mot det i brist på andra hobbies. Det är säkert mumsmums men det är total blockad på det, tack ska ni ha. Så vad göra? Jag kände hur mitt allergi-argument blev mindre och mindre hållbart med åren, jag trodde inte så mycket själv på det längre så då känns det ju dumt att påstå det. Och om man bara inte äter fisk utan anledning är man lite bortskämd. Precis innan jag började trean på gymnasiet flyttade jag hemifrån och hade plötsligt en efterlängtad frihet som kändes helt gränslös. Jag fick välja allt från mat ( makaroner och ketchup) till gardiner och när jag skulle göra mitt skolarbete ( på natten) själv. Och så blev jag vegetarian av bara farten. Hurra! Inte bara är vegetarianismen nånting som jag tror på och något som får mig att känna mig stolt över mig själv det var också en perfekt ursäkt för varför jag inte äter fisk ( tillochmed något som vissa människor blir helt impade av, som om det var svårt) . Fantastiskt. Alla nöjda och glada.

Numera har jag haft turen att slippa i princip alla mina matallergier och kvar finns endast minnen av de andra barnens avundsjuka blickar på min coola specialmat ( när det nu inte var äckligt dillkött) men även minnen av hur jobbigt det var när man ändå fick reaktioner. Istället drog jag på mig den här pollenallergin som plågar så många av oss vid den här tiden för bara några år sen ( kanske för min fisk/vegetarian-fint, somliga straffar ju Gud direkt)och fick behålla astman och pälsdjursallergin som tröst också. Tack för det. Så är det med det och även om vi allergiker har det riktigt skit ibland så finns det inget tuffare i mina ögon än människor som är glada och positiva trots motgångar ( det kan man väl kalla nära döden upplevelser?), håller huvudet högt, vägrar ta skit och bara ser möjligheter, inte hinder. Sådana människor som vi i UA med andra ord.

Snart är det läger ungdomar, vi ses där va?

Ida

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar