När jag går på skoaffär finns oftast inte skor i min storlek, så då går jag på barnavdelningen istället. Att springa är ett av mina intressen, men ibland blir min astma till ett hinder. Men då slutar jag inte att springa, utan tar på mig en springtröja som värmer om halsen så att luftvägarna inte blir så kalla. När min pall är för hög för att passa vid bordet kapar jag dess ben.
Naturligtvis går det inte alltid att på egen hand lösa sina problem. Ibland krävs omgivningens hänsyn och samarbete. Om man inte kan gå till skolan för att lärarna använder för mycket parfym så ska man inte behöva lösa det genom att bära gasmask i klassrummet. I det fallet krävs det minst ansträngning av läraren för att lösa problemet - det räcker ju med att hen inte tar på sig parfymen på morgonen.
Jag tror att alla problem går att lösa och att man inte ska begränsa sig i onödan. Det handlar både om sin egna inställning och om omgivningens vilja att samarbeta och anpassa sig. I Sverige år 2010 tycker jag det borde vara en självklarhet att det fanns en så grundläggande mänsklig respekt för varandra att många vardagliga problem som uppstår på grund av astma och allergi skulle kunna undgås, till exempel folk som röker utanför sjukhusentrén. Det är den respekten och förståelsen för varandra som jag vill kämpa för. Det är en utmaningen jag är villig att anta!
Men än har jag och alla andra eldsjälar inom Unga Allergiker en lång bit kvar att gå innan vi har löst den utmaningen. Därför passar jag på att ta egna sporrande uppgifter under tiden - min senaste är att försöka göra en tjejklassiker eller halvklassiker, något jag verkligen känner mig peppad för! Hoppas att ni slipper onödiga hinder i eran vardag, utan finner egna utmaningar som är både utvecklande och inspirerande!
Mvh Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar