När jag läste Sofia O's inlägg om att våga så började jag fundera lite. Mest på det ordvalet hon hade, om att hon ser sig själv som blyg. Om jag får beskriva Sofia O med ett ord så är det inte blyg.
Allt det här känns som en förvrängd deja vu. Jag har alltid sett mig själv som en blyg person, som inte säger mer än det någon annan lyckats dra ur mig.
Fast jag har tvingat mig själv till att ändra den självbilden om mig själv, och det har tagit tid. Jag kan fortfarande tycka att jag är blyg trots att jag utan problem kan stå inför främmande personer och berätta om mig själv, eller åka någonstans där jag inte känner någon (för jag kommer ju lära känna någon på plats).
Mina vänner (både nära och bekanta) brukar säga att jag är positiv och social. Av de två orden är det i alla fall ett jag under lång tid hållit med om, och det är inte ord nummer två.
Men det är det här jag tycker är häftigt med att engagera sig, min självbild har förändrats och jag har förändrats. Den blyga tjejen jag var för några år sedan finns fortfarande kvar men hon har fått stå undan för en social och sprudlande version av mig.
Och det bästa av allt? Jag kan äntligen uttrycka mig som jag vill, utan att vara rädd för min egen blyghet!
/Erika S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar