Det där med självkänsla

Det är nog bara en fas hon är inne i. Ungdomar växer ju mycket i den där åldern, så det är inte konstigt att hon är trött.

Det är kommentarer som den här från lärare och läkare som jag fortfarande kan komma ihåg. Kommentarer som inte var direkt riktade till mig, då jag gick i mellanstadiet, men som var lätta att snappa upp och svåra att glömma. För mig omvandlades meningarna till du inbillar dig, sluta överdriva.

En del personer förstod min astma och allergi och hjälpte mig och min familj i diskussionerna med skolan, där de flesta av problemen uppstod. De personerna betydde verkligen mycket. Men det som jag mest kommer ihåg är de lärare som inte kunde förstå hur ventilationen av korridorerna hängde ihop med min trötthet och de läkare som sa att jag bara behövde sova mer. De fick mig att känna mig som en lögnare, som om jag bara hittade på mina allergier för att få uppmärksamhet.

Idag när jag tänker tillbaks på det inser jag hur löjligt det var. Skulle jag ha stannat hemma en dag i veckan från skolan bara för skojs skull? Eller för att vara märkvärdig? Kanske rent av för att folk skulle tycka synd om mig? Att ständigt bli ifrågasatt och vara besvärlig tog hårt på min självkänsla. Jag började se på mig själv med kritiska ögon, blev tystare, mindre sprallig och sa inte lika ofta mina åsikter. För jag ville inte bli mer ifrågasatt.

När jag blev äldre kom både min astma och allergi att bli mycket bättre. Med nya bekantskaper, intressen och mognad steg även min självkänsla. Idag tvivlar jag inte alls på mig själv.

Tiden jag lägger ned på att jobba för Unga Allergiker hoppas jag kommer ge barn och unga med astma och allergi det stöd och den peppning de behöver. Jag vill att de ska se att det finns andra ungdomar med samma problem, så att de förstår att de inte är ensamma om sin situation. På så vis hoppas jag att de ska orka stå på sig i sin vardag och tro på sig själva. Ingen ska behöva gå runt med dålig självkänsla bara för att de har astma eller allergi.