tisdag 22 december 2009

UA reser!

Ojojoj, manga i styrelsen aer pa resande fot just nu! 3 attondelar minst. Jag befinner mig till exempel i narheten av Himalaya i den vackra bergsstaden Darjeeling, Indien. Det ni! Jag skulle egentligen skrivit for nagra dagar sen men haromkring aer det lite osakert nar man kan fa tag pa en dator som fungerar tillrackligt val for att det ska vara vart att forsoka sig pa blogginlagg, tagresor med forseningar pa en 7-8 timmar kan gora att dagarna blir lite ovasentliga och det aer fullt upp med att utforska saker. Sa aer det men livet pa resande fot aer grymt bra. Sa annorlunda mot allt annat man gor i sin vardag. Speciellt har, i Indien, aer allt helt uppochnervant. Jag har rest forut i ostra och sydostasien men det har stallet aer inte som nagot annat. Manniskor overallt forstas. Fattiga manniskor. Barn. Tonaringar. Som vi liksom. Smuts, skrap, ljud, avgaser. Inte varldens basta stalle for en astmatiker alla ganger men med medicin och en scarf att dra upp over munnen sa aer man ratt safe. Kor pa gatorna, ja saklart. Sa aer det. Overallt. I rondeller, mitt pa vagen. Man blir inte ens forvanad. Apor ocksa, de tar ens tvatt fran taken i Varanasi. Jag kanner att jag ger en forvirrad beskrivning men det har stallet aer riktigt forvirrat, allt hander hela tiden samtidigt. Man vaxlar hela tiden mellan att alska det och att vilja gomma sig under en filt. Det senare gor man forstas inte, men fattigdom aer nagot av det vidrigaste man kan bevittna.
Haruppe i Darjeeling har vi hittat lite av det riktigt vackra Indien tror jag, bergstopparna som avlagsna skuggor runt en sluttning av te-odlingar, tempel, kyrkor, moskeer och hus. Det aer SA vackert. Och kallt. Inga element pa rummen direkt. Bergsluften kanns sa skon och alla dess vyer tar andan ur en hela tiden. Ak hit om ni far chansen! Pa tagresor i Indien rekommenderar jag att notallergiker tar eventuell medicin i forebyggande syfte dock for jordnotsforsaljare kommer pa pa varje station man stannar. Men faktiskt, pa finska flygbolaget Finnairs plan, som tog oss till Delhi for 10 dagar sedan serveras det snickers (av alla chokladbitar?) efter maten. Sa det aer inte nodvantigtvis varre har an hemma :). Vaga vinn! Man maste se sin varld. Dessutom maste man se Avatar som gar pa bio nu, vilken film alltsa!
Kram fran ett kyligt men underbart Darjeeling,
Ida

söndag 20 december 2009

rökare

Nu när det har snöat en vecka i sträck så blir det synd om de stackars rökare som måste stå ute i snön och röka. Så därför har de kommit på den smarta idén att stå i busskurer, under tak eller precis vid ingångar i hopp om att få lite värme. Men denna värme som de hoppas på att få är i stort sätt minimal och på köpet kan de göra någon sjuk. Och jag tror inte att personer utan astma och som inte röker tycker det är så himla trevligt att få ett rökmoln på sig när man väntar på bussen.

Tänk om rökare!

Nu ska jag skynda mig att packa klart och åka till värmen i Thailand!
God Jul och Gott Nytt år på er alla, frys inte för mycket här hemma!

Sofia Fehler

tisdag 15 december 2009

Att välja humör

Hur reagerar du när du möts av oförstående när det gäller din astmatiska och/eller allergi-vardag? Du kanske ofrivilligt möts av parfym- och cigarettdofter, du kanske möts av oförståelse för dina mat-allergier eller du påverkas av något annat som du inte mår bra utav. Det kan vara ute på gatan, det kan vara i kollektivtrafiken eller hos någon nära och kära.

Väljer du att reagera som du brukar eller stannar du upp och tänker på att du har ett val hur du kan reagera? Du kanske väljer att behålla ditt lugn eller du kanske väljer att stressa upp dej för all oförståelse.

Att behålla sitt lugn eller att stressa behöver inte betyda att du struntar i att fortsätta att påverka din omgivning eller samhället i stort. Utan det som kan vara bra är att välja ett förhållningssätt som inte får dej att må sämre än vad du behöver.

Hur väljer du humör?

Pia på kansliet

måndag 30 november 2009

Ensam är inte stark

Det jag tycker är bäst med UA är alla medlemmar. Som individ kan det vara svårt att göra sin röst hörd. "Jag kan inte gå på krogen för att de serverar nötter" - hur många lyssnar? UA samlar medlemmar så att vi tillsammans kan stå starka och nå ut med våra åsikter.

Även som ett riksförbund kan det tyvär vara svårt att lyfta allergifrågor, det är lätt att de glöms bort i politikernas häftiga debatter om skatter, äldervård m.m. Men det är viktiga frågor som berör många. I flera fall är förbättringarna som går att göra något som gynnar alla, inte bara allergiker eller astmatiker. Skulle inte alla må bättre ifall t.ex. våra skollokaler alltid var damfria och hade bra ventilering? Det är dit vi måste fortsätta att sträva, tro på att det går att påverka.

Jag ser alla medlemmar som UA:s största tillgång, det är tack vare Er som vi kan fortsätta vårt arbete som förbund. Det är Ni som gör mig motiverad att fortsätta kämpa.
Tillsammans kan vi förändra.

Mvh
Nina Nilsson, förbundsstyrelsen

torsdag 26 november 2009

En lång beställning


Inte nog med att jag har en rolig dialekt, när jag beställer kaffe så tar det en stund att få fram allt också.
Mina nya favorit är:
grande Peppermint Mocha Latte with soymilk
Om jag har tur så förstår de vilken storlek på koppen jag vill ha på första försöket. Oftast får jag upprepa mig ett par gånger, och sojamjölken kan ju förvirra ibland också. Vill jag ha grädde på kaffen också?

Fast det är alltid spännande att beställa kaffe, det är nästan dagens äventyr. Spänningen laddas upp en stund innan och sen, sen vet jag aldrig hur många försök som behövs för att beställa.

Och det där med sojamjölk, det är bara på vissa ställen det finns.
På universitetsområdet så kan jag bara dricka kaffe som jag vill på tre ställen, två starbucks och en restaurang. Annars så finns ju vanligt svart kaffe, det är sojamjölken som är problemet. (Även om det största problemet är det dåliga kaffet, men det är inget som är lätt åtgärdat, uppenbarligen)

Jag börjar ändå sakna det starka kaffe som finns att få i Sverige, det blir nog första stoppet på Arlanda. En god kopp kaffe (jag lär i vilket fall som helst behöva det efter ca 24 timmars resande, herregud vad Atlanten är stor)

onsdag 25 november 2009

Tillgängligt för alla?

Tillgänglighet är ju något som UA strävar efter. När jag nu (fortfarande) befinner mig i Kanada så har mitt tillgänglighetstänk hamnat i bakvattnet, jag är inte längre lika allert när jag smyger omkring på olika upptåg, men Madde P's senaste blogginlägg fick mina tankar på rätt spår igen.

Jag bor i ett studentrum mitt på campus och jag trivs jättebra, men jag är heller inte allergisk mot damm och kvalster. Hade jag varit det så hade jag, troligtvis, haft lite problem.

I den sal som jag sitter i nu har heltäckningsmatta, rummet jag brukar hänga i har heltäckningsmatta, mina vänners rum har heltäckningsmatta och mitt rum har, gissa vad, heltäckningsmatta. Alltså alla rum som jag är i när jag inte är på lektion har heltäckningsmatta (nej, toaletterna har inte heltäckningsmatta det hade varit riktigt äckligt).

Jag befinner mig alltså i ett land där majoriteten av alla rum har heltäckningsmatta, och det är inte helt lätt att städa dem. Tro mig, jag vet inte hur många gånger som jag och min vän har försökt dammsuga upp glas-splitter från hennes golv, det går inte!
Jag bor alltså i ett rum som aldrig blir riktigt rent. Damm finns överallt, och jag har faktiskt slutat bry mig. Jag klarar mig ändå.

Men räcker det med att klara sig? Ska jag inte ha möjligheten att bo i ett städat rum utan damm?

Det är bara att inse, hade jag varit i Sverige så hade jag tagit itu med problemet. Lobbat för att få bort heltäckningsmattorna, men traditionen är annorlunda här, det är acceptera det läget som är nu.



Fast jag kan ändå inte sluta fundera över dem som är allergiska mot damm och tvingas in i dessa studentrum. Ska jag som student bara acceptera detta? Och framförallt ska jag som utbytesstudent inte stå upp för mina rättigheter till ett boende där jag mår bra?


Eder vice förbundsordförande E.

torsdag 19 november 2009

En av fem!

Våren år 2000 antog regeringen en handlingsplan för handikappolitiken med målet att samhället ska vara tillgänglig för alla år 2010. Om exakt 42 dagar skall alla människor kunna delta på samma villkor i det dagliga livet, oavsett funktionshinder.

Är det så för dig? Kan du göra allt du vill utan att bli sjuk? Får du den specialkost du är i behov av i skolmatsalen? Städas gymnastiksalen tillräckligt ofta? Har man på din arbetsplats plockat bort heltäckningsmattan ur konferensrummet, för att du ska kunna vistas där utan att få astma? Kan du alltid komma fram till Apoteket, eller finns ibland en blom- eller parfymbutik som du måste passera för att kunna nå dit? Får du den vård du behöver för att må riktigt bra i din astma/allergi? Har du samma möjlighet som alla andra att få en studentlägenhet, där du kan må bra? Kan du resa som dina kompisar, kollektivt, med tåg, flyg eller jorden runt – utan att bli sjuk? Nej, jag trodde väl det.

Har våra politiker stirrat sig blinda på de synliga funktionshindren och missat oss som lever med ett dolt handikapp? Vad tycker du? Jag vill veta hur der ser ut där ute i vårt avlånga land. Är samhället verkligen fullt tillgänglig för dig med astma och allergi? Skicka ett mail till madde@ungaallergiker.se och berätta hur det ser ut i din kommun.

Var femte väljare har en funktionsnedsättning - öppen eller dold. I september 2010 är det dags för val i Sverige. Är det inte på tiden att politikerna börjar lyssna på oss 1 391 951* funktionshindrade väljare och våra krav på samhället?

Ta hand om er vänner och stå upp för era rättigheter!

Hälsningar Madeleine
Vik. generalsekreterare
Unga Allergiker

* http://www.val.se/tidigare_val/rostberattigade2008/index.html