Nötter och apelsiner.

Såhär i juletider kan man ju verkligen undra om det är tänkt att allergiker ska överleva.
Vart man än går är det nötter eller apelsiner som skalas och görs det inte hemma så ligger det som provsmakning i någon affär. Nötskal ligger på golvet och sprids genom skor på tåg, affärer och bussar. Dessutom så äter alla, nja inte alla, men många apelsiner eller clementiner på varenda tåg man åker.
Jag som åker tåg mycket hade inte levt vid det här laget om jag hade haft en luftburen allergi mot apelsiner. Jag har sagt till de personer som äter apelsin på tåget, påmint de om vad som kan hända och att det inte kan veta om personen bredvid är allergisk mot apelsiner. Hoppas att du gör det också och sist men inte minst.

God fortsättning och Gott Nytt År!

Sofie

VÅGA!!

Jag har alltid varit rätt så blyg av mig. Men efter jag lästes Erika Ö:s inlägg så kände jag att jag blev mycket modigare. Nu i julhelgerna och nyår så brukar jag sälja kvällsposten. Jag har vissa stamkunder som jag alltid går till. Jag gick liksom aldrig till någon ny. Men alla mina kunder sa alltid till mig:

Varför ringer du inte på de andra i området?

Jag tänkte; jag vill, men jag vågar inte. En chans att få nya kunder och sälja slut på alla tidningar. Speciellt när det är helgextra (när inga vanliga tidningar kommer ut) då nästan alla vill ha en tidning. Så jag gjorde det. Ringde på och jag skakade nästan. Men det visade sig att 90 % öppnade och jag behövde t.o.m beställa fler tidnigar. Jag Vågade!!!

/Sofia O.

Ett litet ord kan göra stor skilnad!

I november så var jag och några andra nyfikna personer på antidiskrimineringskonferensen i Gävle. Då blev vi indelade i grupper för att diskutera vad man som person borde göra oftare. En av sakerna min grupp kom på var att vi skulle börja säga "hej" oftare.

Jag brukar nästan aldrig säga "hej" när jag går förbi någon okänd människa. Men när jag väl har gjort det har jag nästan alltid märkt skilnad. En gång sa jag hej till en gammal sur gubbe när jag cyklade till skolan. Jag såg honom nästan varje dag men jag hade aldrig tänkt på att säga "hej".
Från och med den dagen sa jag alltid hej till den mannen. I början verkade han väldigt förvirrad men efter ett tag så började han svar mig med ett leende på läpparna. Jag tror att både han och jag blev glada varje gång vi möttes.

Tänk om jag hade fortsatt att inte säga någonting. Då hade jag fortfarande tyckt att han var en sur gubbe men nu har jag fått se honom glad. Tänk egentligen hur mycket glädje ett ynka ord kan ge! Tyvärr så glömmer jag ofta att säga "hej" men jag ska försöka tänka på det och det hoppas jag att alla andra som läser detta också gör.

Det blir mycket roligare om folk säger "hej", det gör en gladare utan att man kanske tänker på det. Nästa gång jag cyklar till ska jag försöka hitta ett offer att heja på tills personen hejar tillbaka!

/Erika Ö

Finns rökrum kvar?

Igår fick jag ett mail från Erika Ö i styrelsen som hade hittat en notis i Sydsvenskan om att Riksdagen nu ska stänga sina rökrum, och rökare numer ska få röka utomhus.

Det fick mig att börja fundera. Finns rökrum fortfarande kvar?
Jag kan inte komma ihåg när jag senast såg ett rökrum. Jag vet att det fanns rökrum på mammas jobb när jag var yngre, och det här var när jag fortfarande gick på lågstadiet (så det är ju ganska länge sen nu...). Men att det skulle finnas rökrum år 2010, det hade jag aldrig trott. Det kan väl inte vara så att det är någon som inte är medveten om att rök som stängs in i ett rum kommer smita ut så fort dörren öppnas?

På Riksdagens hemsida kan man läsa att möjligheten om rökfria lokaler i riksdagen ska undersökas. Det ska alltså undersökas om det är möjligt att ha rökfria lokaler där folkets främsta företrädare arbetar? Ska det inte vara så att Riksdagen ska vara tillgänglig för folket?

Motionen om en rökfri-Riksdag är för mig en självklarhet, är det det för dig? Och framförallt när ska det bli en självklarhet för riksdagen?

/Erika S

Det som är självklart för vår generation

När jag flög flygplan för första gången tyckte jag det var konstigt att det fanns "rök ej"-symboler vid sätena. Vem är så dum att de röker på ett flygplan tänkte jag. När jag hade åldern inne att gå på krogen kunde jag inte förstå hur det någonsin varit tillåtet att röka inne i kroglokalerna - Vad äckligt det måste ha varit med all rök!

I natt åkte jag nattåg för att komma hem till Åre över julen. Jag vaknade dock med förvåning av utrop i högtalarna där tågkonduktören talade om att det minsann var förbjudet att röka på hela tåget - även i passagen mellan vagnarna. Det kändes väldigt ironiskt att ett sådant utrop skulle behövas. Jag är uppvuxen i den generationen där det är en självklarhet att man inte röker på flygplan, på krogen eller på tåg.

Många äldre verkar tycka det är läskigt och svårt att stifta nya lagar och förbud. Men jag kan av egen erfarenhet säga att om man växer upp med en lag eller ett förbud så blir det till en del av vardagen. Jag har aldrig ifrågasatt varför det är förbjudet att röka på tåg, det skulle bara vara idiotiskt om det inte var det.

Jag anser att allmänna platser borde vara rökfria. Det är ingen som mår bra av rök, passiv rökning påverkar oss ickerökare och hämmar oss allergiker/astmatiker vare sig vi vill det eller inte. Över 500 personer dör varje år av passiv rökning. Astmatiker kan inte gå på stan utan att utsättas för risken att bli sjuk av att andas in rök. För mig är det helt sjukt att det inte redan finns ett förbud mot rökning på allmänna platser. Om ett sådant förbud lagstiftades skulle kanske några i vår generation tycka att det var konstigt, men nästa generation skulle knappast ifrågasätta det. Och vilka är det som lever i framtiden? Jo nästa generation. Vi är skyldiga att ge dem en framtid där ingen behöver påverkas eller falla offer av andras dåliga vanor.

Hoppas ni får en riktigt trevlig och rökfri jul!

Önskar Nina, 2:e vice ordförande

UNGA KRÄVER HANDLING I RÖKFRÅGAN

Pressmeddelande den 19 december 2010

UNGA KRÄVER HANDLING I RÖKFRÅGAN

Rökning berör alla i vårt land och försämrar livet för våra medborgare, framförallt de unga. Ingen vill se sitt barn välja rökning och därmed ett förkortat liv. Den obefintliga tobakslagstiftningen främjar istället för att försvåra ungas rökvanor. Under måndagen träffar därför representanter för en ny sorts ungdomssatsning
mot rökning minister Maria Larssons stab för att diskutera problematiken.

Sveriges riksdag beslutade år 2003 om fyra delmål för det tobaksförebyggande arbetet som ska nås till 2014. Ändå röker lika många unga idag som då, vilket bevisar politikens brist på handling. Det är idag tillåtet att langa cigaretter till minderåriga, det finns inte heller någon reglering kring hur gammal en person måste vara för att använda tobak. Dessutom fortsätter vi att tyst acceptera att rökningen kostar Sverige ca 30 miljarder kronor per år som skulle kunna gå till Sveriges framtid. Rökning är inte ett måste, det är ett fritt val. Ett val som förstör för resten av befolkningen.

18 personer dör varje dag i Sverige på grund av rökning. Trots detta tar den statliga anti-tobakssatsningen slut nu i dagarna. En satsning som hittills visat väldigt små resultat, och som Riksförbundet Unga Allergiker nu ifrågasätter. En person dör varje dag i trafiken, och där finns en nollvision. En naturlig fråga här är varför samma sorts långsiktiga vision inte finns mot rökdöden, menar David Lindvall, vice ordförande i Riksförbundet Unga Allergiker.

- Rökning tar våra föräldrar ifrån oss och kommer så småningom att ta många av våra liv. Detta gör rökfrågan till en ren ungdomsfråga, fortsätter David Lindvall.

Nu är vi trötta på meningslösa informationskampanjer som ingen lyssnar på. Vi vill stoppa detta problem på ungdomars vis, av unga för unga, säger Erika Sohlberg som är ordförande i Riksförbundet Unga Allergiker. Hon fortsätter med att poängtera att ingenting bra kommer från rökning. Tobak orsakar stor miljöförstörelse. Till och med de som livnär sig på att odla tobak lever i misär, sjukdom och nyttjar en stor mängd barnarbete. Vi vill göra Sverige till en god förebild.

Ingen vill att nästa generation ska bli rökare.

MÖTET MED SOCIALDEPARTEMENTET SKER MÅNDAG 20 DECEMBER KLOCKAN 15.00-15.45. EFTER SAMTALET FINNS VI PÅ PLATS FÖR ATT MÖTA ER UTANFÖR SOCIALDEPARTEMENTET PÅ FREDSGATAN 8 I STOCKHOLM.

Vid frågor, kontakta:
Erika Sohlberg: erika.sohlberg@ungaallergiker.se
David Lindvall: david.lindvall@ungaallergiker.se
Madeleine Malmros (generalsekreterare):
madeleine.malmros@ungaallergiker.se

Väl mött på måndag!

Riksförbundet Unga Allergiker

Erika Sohlberg
Ordförande

David Lindvall
Vice Ordförande

Madeleine Malmros
Generalsekreterare

Riksförbundet Unga Allergiker består uteslutande av unga människor som arbetar för att barn och unga med allergi, astma och överkänslighet ska få ett bättre liv. Vi är självklart en demokratiskt styrd organisation.
Besök gärna vår hemsida: www.ungaallergiker.se.

Vuxenvärlden ignorerar ungas kompetens

Jag måste spinna vidare lite på det här med ungas kompetens och att vi faktiskt i många hänseenden är lika, eller biland mer, kompetenta än våra äldre kollegor. Den här gången flippar jag lite på Ungdomsstyrelsens och Regeringens krav på att redovisa kön på våra medlemmar. Och att detta i sin tur ska fungera som ”bevis” på hur jämställda vi är i vår organisation. Eh, say what?

Här förekommer nämligen ytterligare ett bevis på att ungdomsorganisationerna kommit så oerhört mycket längre än de flesta i vårt tänk på jämställdhet, alla människors lika värde och aspekten kring hur viktig könsidentiteten är i denna fråga. I försöken att utrota diskriminering och ojämlikhet, liksom att främja alla människors lika värde tror många att vägen dit är formuleringar där alla typer av diskrimineringsgrunder måste nämnas (exempelvis i officiella dokument osv). I många av ungdomsorganisationernas arbete finns idag istället en tydlig riktning gällande alla typer av liknande ambitioner. Detta är att kort och gott visa att ”alla har lika värde” igenom hela organisationen, dess agerande och de aktiviteter som erbjuds.

En tankeväckare kan möjligtvis vara att jämföra med vuxenorganisationerna: Här upplever vi betydligt mer sällan att dessa organisationer har ett genomgående och praktiskt genomförande program för att väcka sina deltagares tankar och implementera liknande jämlikhetstänk hos sina medlemmar under sina aktiviteter. Och några krav för att redovisa hur jämlika de är verkar lysa med sin frånvaro. Kanske lika bra det, med tanke på hur föråldrad den metod är som verkar anammas för att redovisa detta. Men: Varför är det skillnad på en organisation för vuxna allergiker och unga allergiker? Vi inser att detta är nog så viktigt, men varför så olika krav?

Vi på Unga Allergiker, och vi misstänker många fler med oss, lutar snarare åt att ämna ta bort formuleringar såsom: ”Vi strävar efter att de förtroendevalda har en spridning vad gäller ålder, kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning, religion samt etniskt tillhörighet”. Detta skulle ju betyda att vi måste förhöra alla styrelsekandidater om exempelvis vem de föredrar som sängkamrat!

Vi har kommit förbi stadiet där jämställdhet handlar om att lika många som deltar definierar sig som tjejer respektive killar. Det är en självklarhet att alla har lika värde oavsett var de är födda, vad de tror på, hur gamla de är, hur deras kropp fungerar eller vem de väljer att ha som sängpartner!

Att registrera, och redovisa, kön är ytterligare en definition på förlegat tänkande. Att föra in det i en förordning (som nu ligger som förslag) blir i det närmaste löjeväckande.

Regeringen, och Ungdomsstyrelsen, försöker gömma sig bakom att HBTQ-rörelsen ju minsann slipper redovisa kön. Men hallå! Är det någon som tror att HBTQ-personer bara rör sig i HBTQ-inriktade verksamheter? Eh? Okej, så i alla andra sammanhang så måste dessa i alla fall kategorisera in sig. Nä, vet ni vad!

Kära Ungdomsstyrelsen, regeringen och alla andra vuxna som inte är tillräckligt upplysta i en så grundläggande fråga: Undersök istället hur vi i ungdomsvärlden jobbar, vilka övningar vi gör på alla våra aktiviteter och vilken typ av mentalitet som faktiskt finns i föreningarnas styre. Det är inte för inte som det är en ungdomsorganisation som gjort marknadens numera främsta och mest nytänkande inkluderingsprogram som finns! Här har ”vuxenvärlden” oerhört mycket att lära av oss, och några galna krav på vilket organ jag har fötts eller inte fötts med behöver inte registreras eller framförallt redovisas!

Madeleine Malmros
Gengeralsekreterare
Riksförbundet Unga Allergiker

En hälsning från en vän

Häromdagen när jag kom hem från en inspirerande dag på kansliet fann jag ett vykort på köksbordet. Och inte vilket vykort som helst utan en julhälsning från min vän Anna i Danmark. Är det inte underbart när man gjort intryck hos en vän som direkt när ett sånt här julkort dyker upp skickar det till dig?

Jag och de andra "Allergisterne önsker alle en gladelig & allergi-fri jul!"

/Erika

Tillåtet att röka för minderåriga?

För ett par veckor sedan var det en anti-tobaksvecka, var det något du kände till? Inledningsvis märktes det i diverse tidningar som hade ett eller två reportage om tobakens negativa effekter, men var det tillräckligt? Är inte alla medvetna om de risker som rökning innebär? Behövs verkligen ännu fler informationskampanjer?

Detta är i och för sig en helt annan frågeställning än den jag hade tänkt fokusera på, nämligen att Maria Larsson, folkhälsominister, i ett uttalande i Dagens Nyheter 2010-11-22 inte ser ett förbud av tobaksanvändning för minderåriga som en utväg (en åsikt som tydligen delas med andra politiker och experter enligt TT). Istället väljer hon att fokusera på att lagen om tobaksförsäljning efterlevs. Det är idag förbjudet att sälja tobak till personer under 18 år, men det är allmänt känt att det inte är några större svårigheter att få tag på tobak i närbutiken/kiosken.

Men hur blir det då om en person under 18 år har fått tag på cigaretter får denne då röka sitt paket utan risk för påföljder? Ska allt ansvar ligga hos butiken?

Jag tycker det är fel att butiker är så pass slapphänta att minderåriga får tag på tobak, men att minderåriga sedan får använda den tobak de inte får köpa sänder dubbla budskap. Det är okej för en 16-årig att röka men inte att köpa. Betyder inte det att det är okej för en 15-åring att köra bil utan övningskörningstillstånd men inte att ta körkort?

Hur kan ett beroendeframkallande medel som tobak vara så lättillgängligt för unga?

Poliser som påkommer minderåriga med alkohol häller ut alkoholen eftersom de inte har åldern inne för att dricka, men en minderåriga som blir påkommen med att röka gås förbi. För det är ju uppenbart helt okej för en minderårig att dra i sig gifter och i samma veva utsätta sin omgivning för samma gifter!

I ANT-undervisningen i skolan föreläses det om skadorna som uppkommer vid användning av alkhol, narkotika och tobak. Skador som påverkar utvecklingen.

Är det inte dags att ta krafttag mot rökningen?

Att införa ett förbud mot minderåriga som röker ser jag som en självklarhet, eller är det någon där ute som vill att minderåriga ska röka?

/Erika S, trött på politikers icke-agerande i en av Sveriges största folkhälsofrågor idag

Glad andra advent!

Enligt SMHI kommer det att snöa mer, och allra värst i Götaland. Tack vädergudarna!
Från ett ämne till ett annat.

En del av mitt arbete i Unga Allergiker är att hålla ett öga på vad våra makthavare säger om astma- och allergi. Vad har egentligen gjorts? Vad planeras att göras? Planeras något överhuvudtaget?
Efter dryga månader av sökande i lagar, propositioner (förslag från regeringen) och motioner kan man inte bli annat än trött och ledsen.

Menar våra politiker överhuvudtaget allvar med vad de säger? Om man antar handlingsplaner, propropositioner och lagförslag borde väl någonting hända, kan man tycka.

Är så fallet? Nej, säger vi.

Trots att man år 2000 bestämde sig för att ta tag i de här frågorna och ha problemen fixade tills i år har ingenting hänt. Alla partier skyller på varandra och det får bara utvecklingen att stå still.
Inget av riksdagspartierna har varit drivande i frågorna som berör funktionsnedsatta i allmänhet och allergiker i synnerhet.

Det är dags för en ungdomsrevolt! Våra rättigheter måste bli politikernas skyldigheter att ordna.
Alla barn och ungdomar ska kunna gå i skolan utan problem. Alla ska kunna delta i fritidsaktiviteter, åka buss, handla i mataffär eller sitta på en uteservering utan att behöva bli sjuka och medicinera.

När ska mänskliga rättigheter gälla alla?

David Lindvall
1:a Vice ordförande

ps. Ha en underbar andra advent, nu ska jag fira med Star Wars!

Rökare tag akt, rök men gärna inte precis vid hållplatsen

Rökare, ni kan hjälpa oss med allergiska och astmatiska -besvär på ett mycket enkelt sätt . Vid hållplatser av alla dess slag så finns det allt som oftast minst en rökare om man bor på en något större ort. Problemet är inte rökaren i sig utan att man tar tillfället i akt att tända upp och röka under de minuter som man har över innan färdmedlet som man väntar på ankommer. Allergiker och astmatikers besvär syns inte alltid på utsidan förrän det är försent. Har man otur och är oförbered genom att ha glömt sin medicin eller kanske bara har en dag när man inte är helt frisk från sin förkylning som man gått och dragit på så här i kylans tider så kan man få en allergisk reaktion av det mer allvarligare slaget som gör att man kan behöva föras i ambulans till sjukhus. Ska då inte en hållplats för kollektivtrafik vara tillgänglig för alla? Jag säger inte att rökare inte är välkomna till hållplatserna. Bara att man som rökare kan tänka på att ta lite mer hänsyn.

En oerhörd enkel lösning på detta problem vore om ni som medmänniskor skulle kunna tänka er att röka på vägen till hållplatsen istället för att röka när ni är framme vid hållplatsen. Det skulle hjälpa våra besvär något enormt.

Den här insändaren är skriven av UA Jämtland och publiceras inom kort i lokaltidningarna i Jämtland.

/Magnus

Morgonradio i funktionalitetens tecken

I söndags fick jag en ovanligt bra upplevelse då jag låg och lyssnade på radio i min säng. Det var Victoria Öjefors, ordförande för Unga Synskadade, som var med i ett morgonprogram i radion. Där pratade hon bland annat om hur det är att leva med en funktionsnedsättning och om otillgängligheten här i Sverige. Det var väldigt intressant och tankeväckande!

Att informera om funktionsnedsättningar via radion är ett bra sätt att nå ut till allmänheten med information. Många av de problem man som funktionsnedsatt stöter på i vardagen grundar sig trots allt i oförståelse, varför det är så viktigt att folk får bättre koll på vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning.

Victoria Öjefors har även varit och föreläst om tillgänglighet och synnedsättningar under Unga Allergikers Näven i bordet-konferens som var i november, varför jag tyckte det var extra roligt att få höra just hennes röst i radion. Det bevisade för mig att även vi från små och ideella ungdomsförbund kan göra våra röster hörda i den stora mediavärlden.

Jag ser fram emot den morgon då jag kan lyssna på radion när representanter från Unga Allergiker berättar om nötter och rökning på allmänna platser, oförståelse av lärare och hur det är att inte bli tagen seriöst för sina allergier. Till dess ska jag lyssna på Victoria Öjefors snack i radion en gång till. Gör det du också på den här länken: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3328&artikel=4204877

//Nina

Nackdelen med att vara engagerad

Det finns inte många nackdelar med att vara engagerad. De flesta dagarna är det det absolut bästa en person kan göra, engagera sig. Det viktiga är aldrig i vad man engagerar sig i utan att man brinner för sin fråga.

Men det där med nackdelen då?
Jo när man, som jag, blivit så engagerad att livet tycks kretsa kring engagemanget kan det ibland kännas som om dygnet har mer än 24 timmar.
Dagen har nämligen ägnas åt inspirerande möten med generalsekreterare Madde M och UA:s f.d. gs Åke Hedin. Det är helt underbart när idéer sprutar ut ur öronen.
Och det är där en av mina mindre starka sidor syns som mest. När idéer om tusen projekt sprutar ut samtidigt så är det svårt att prioritera. Det är svårt att se vad som är viktigast, och idéer som kom för tio minuter sedan får stå tillbaka för helt färska nya idéer.

Fast det är sådana dagar som jag verkligen uppskattar mitt jobb som mest, och mina kollegor. Jag har inte bara en underbar styrelse att bolla idéer med utan även ett kansli som kan hjälpa mig att sortera mina tankar och idéer. Och sen så får ju mamma och pappa stå ut med mitt "tjat" om idéer jag har varje dag (i just det här avseendet är det skönt att bo hemma, för de måste älska mig även om jag pratar sönder deras öron!).

Om en vecka är det dags för årets sista styrelsemöte och det kommer säkerligen reda ut mina sista frågetecken.

/Erika S