I november så var jag och några andra nyfikna personer på antidiskrimineringskonferensen i Gävle. Då blev vi indelade i grupper för att diskutera vad man som person borde göra oftare. En av sakerna min grupp kom på var att vi skulle börja säga "hej" oftare.
Jag brukar nästan aldrig säga "hej" när jag går förbi någon okänd människa. Men när jag väl har gjort det har jag nästan alltid märkt skilnad. En gång sa jag hej till en gammal sur gubbe när jag cyklade till skolan. Jag såg honom nästan varje dag men jag hade aldrig tänkt på att säga "hej".
Från och med den dagen sa jag alltid hej till den mannen. I början verkade han väldigt förvirrad men efter ett tag så började han svar mig med ett leende på läpparna. Jag tror att både han och jag blev glada varje gång vi möttes.
Tänk om jag hade fortsatt att inte säga någonting. Då hade jag fortfarande tyckt att han var en sur gubbe men nu har jag fått se honom glad. Tänk egentligen hur mycket glädje ett ynka ord kan ge! Tyvärr så glömmer jag ofta att säga "hej" men jag ska försöka tänka på det och det hoppas jag att alla andra som läser detta också gör.
Det blir mycket roligare om folk säger "hej", det gör en gladare utan att man kanske tänker på det. Nästa gång jag cyklar till ska jag försöka hitta ett offer att heja på tills personen hejar tillbaka!
/Erika Ö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar